Ingen ville betala när flykting skulle begravas – kyrkan ryckte in

En representant från den lokala gruppen Vänner till Ukraina ­kontaktade kyrkan om kvinnan som hade dött i cancer. Hon hade varit i 60-årsåldern och hade kommit till Sverige tillsammans med dottern och barnbarnen inom ramen för EU:s så kallade massflyktsdirektiv. Det ger personer från Ukraina tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd inom EU. 

Kvinnan vårdades på Danderyds sjukhus innan hon avled. Hon saknade personnummer, ­familjen kunde inte det praktiska och dödsboet kunde inte täcka kostnaderna. 

Vänner till Ukraina i Norr­ort kontaktade då Migrations­verket, som hänvisade till Täby kommun – som i sin tur hänvisade till Migrationsverket. 

Då blir det problem

Danderyds församling kontaktade kommunen och frågade om det fanns några juridiska ­eller andra hinder för att kyrkan begravde kvinnan. Det fanns det inte. 

– Om man är inne i systemet rullar allt på, från dödsattest till sänkning. Men är du inte inne i systemet, om du inte har personnummer, om du inte är medlem i Svenska kyrkan, då blir det problem, säger kyrkoherde Kristin Molander.

Enligt ortodox sed ska begravningen helst ske inom tre dagar. Därför agerade församlingen skyndsamt. De gick med dottern till begravningsbyrån, kyrkoherden stod för förskottsbetalningen, och kyrkogårdsförvaltningen ordnade med gravplats. Allt som allt kostade det 27 000 kronor. 

Rökelsekar

Den familj som fanns i Sverige var med på plats, resten följde begravningen via videolänk från Charkiv. 

– Gudstjänstordningen var svenskkyrklig. Men de kunde ingen svenska och knappt någon engelska, så jag fick hitta ­saker som de skulle förstå: jag rökte in kistan med rökelsekar och vi sjöng liturgisk sång.  

– Vi sjöng också Idas sommarvisa som barnbarnen kunde från den öppna förskolan här i Sverige.

Efter begravningen blev det kaffe, saft och prinsesstårta i ­församlingshemmet. Personalen hade dukat med vita dukar och silverljusstakar. Kvinnan kremerades och gravsattes med en minnessten.

– Det var omsorg på alla nivåer. 

Kyrkans frihet

Kristin Molander vill inte kritisera vare sig kommunens eller Migrationsverkets agerande.

– Det är ju första gången det här massflyktsdirektivet träder i kraft, så det är inte konstigt att det inte finns en upparbetad plan. Och jag förstår att det kan vara svårare för en myndighet att ta det på volley. Men kyrkans frihet är en möjlighet, och vi kunde ta kostnaden den här gången.

– Sedan förstår jag att det kanske inte är möjligt i alla församlingar.

Migrationsverket, Sveriges kommuner och regioner (SKR) och Täby kommun ger generella svar angående regelverket.

Migrationsverket skriver att samma regler gäller för personer från Ukraina med skydd enligt massflyktsdirektivet som asylsökande personer. Grundregeln är att det är dödsboet som ska stå för kostnaderna.

Kommunens skyldighet

Det är först om dödsboet – eller någon annan – inte kan ordna med gravsättningen som det blir kommunens skyldighet att stå för detta.

”I de fall den person som avlidit inte är folkbokförd i Sverige och inte efterlämnat någon anhörig som kan ordna med gravsättningen är det kommunen där dödsfallet inträffade som ska ordna gravsättningen”, skriver Migrationsverket i ett mejl till Kyrkans Tidning.

Olika utredningar

– Migrationsverket menar att deras ansvar upphör samma sekund som någon avlider, säger Kalle Larsson som är förbundsjurist på SKR.

En flykting som inte har en svensk bosättningskommun omfattas inte av begravningsavgiften och saknar därför vissa rättigheter som andra har.

– Det pågår olika utredningar kring den här frågan, men vi vet inte i nuläget var de utredningarna landar. Det får vi veta om några månader, säger han.

Ett dödsbo som saknar tillgångar kan söka om bistånd för en värdig begravning från socialnämnden. Rätten till bistånd styrs dock av att det finns en varaktig bosättning i Sverige, en så kallad svensk bosättningskommun.

– Det är upp till ett halvt prisbasbelopp, säger Kalle Larsson.

"Reservforum"

Ett halvt prisbasbelopp 2024 är 28 650 kronor.

Om stoftet inte hämtas ut inom 3–4 veckor, meddelar bårhuset Skatteverket som i sin tur gör en utredning om eventuella dödsbodelägare. Om utredningen inte finner några delägare blir kommunen ”reservforum” och därmed ansvarig för att stoftet gravsätts. Hela kedjan tar vanligtvis cirka 6–8 veckor.

– Det bygger på att ingen agerar, säger Kalle Larsson.

Täby kommun ger i princip samma svar som SKR – alltså att kommunen kan fatta beslut om gravsättning enligt begravningslagen 5 kap 2§. 

Men presschefen Jacob Lagercrantz konstaterar också att ”detta kan dessvärre ta en del tid. Dels måste anhöriga få en rimlig tid på sig, bårhuset måste meddela Skatteverket som sedan måste meddela kommunen”.