Prästkandidaten tog för första gången kontakt med prästen via mejl för två år sedan. I mejlet berättade prästkandidaten att hon läser till präst och skulle vilja boka in själavårdssamtal.
Prästkandidaten uttryckte efter det första själavårdssamtalet att hon ville fortsätta med detta och samtalen pågick under ett år. Under den tiden bröt prästen mot sin tystnadsplikt vid tre tillfällen.
Osäker om "själavård"
Prästen uppges i ett inledande skede ha frågat prästkandidaten om det fanns behov av själavårdssamtal, vilket hon ska ha svarat nej på. Prästen gav som förslag att de skulle samtala kring olika aspekter av vad det innebär att vara präst, vilket prästkandidaten uppges ha varit positivt inställd till.
Prästen uppger till domkapitlet att hon var osäker på om prästkandidaten använde ordet ”själavård” i deras inledande kontakt, men det blev tydligt senare efter att prästen granskat mejlkonversationen på nytt.
Prästen ser det hela som ett missförstånd, som hen beklagar djupt. Prästen uppfattade samtalen som undervisning, snarare än själavårdssamtal och trodde att båda varit införstådda i detta.
Missförstånd
Prästkandidater i det berörda stiftet är ålagda att gå i ett antal själavårdssamtal med en präst innan sitt pastoralteologiska slutår. För prästkandidaten var det tydligt att samtalskontakten handlade om dessa samtal, varför hen blev förvånad över prästens fråga om vad samtalen skulle handla om.
Enligt händelsebeskrivningen passerade prästen och prästkandidaten också en publik korridor i samband med samtalen.
När det gäller själavårdssamtal är tystnadsplikten absolut och omfattar även information om att samtalen ägt rum, varför det är fel att ha samtal på en plats som avslöjar den som själavårdas.
"Gränslös" präst
Prästen bestrider att hen brutit mot sin kyrkoordningsreglerade tystnadsplikt och sina prästvigningslöften, och beklagar sig djupt över det som har hänt.
Men domkapitlet är enigt. Det anser att prästen har brutit mot sina vigningslöften och sin kyrkoordningsreglerade tystnadsplikt vid tre tillfällen. Prästen anses också i avsevärd mån ha skadat det anseende en präst bör ha.
Domkapitlet menar att det var prästens ansvar att klargöra vilken typ av samtal det var.
”XX visar på ett gränslöst, okänsligt och omdömeslöst beteende genom att vid upprepade tillfällen agera och uttala sig på det sätt hen gjort”, skriver domkapitlet om prästen i sitt beslut.
Att inte ha någon insikt om vilka konsekvenser agerandet har fått för andra människor och kyrkan gör att domkapitlet ser mycket allvarligt på händelsen. Domkapitlet beslutade att ge prästen en skriftlig erinran som påföljd.
