Kartläggningen från den oberoende kommissionen Ciase som publicerades i tisdags visade att över 300 000 barn blivit utsatta för sexuella övergrepp inom den katolska kyrkan i Frankrike sedan 1950-talet. Det uppges handlar om minst 3 000 förövare, de allra flesta präster.
Gisela Priebe, professor i psykologi vid Karlstads universitet, har studerat minderåriga som utsatts för övergrepp. Hon är själv katolik och var 2004 med i arbetet att ta fram katolska kyrkan i Sveriges första beredskapsplan mot sexuella övergrepp mot barn. Övergreppen i katolska kyrkan tror hon beror på maktstrukturer och kyrkans tidigare ovilja att tala om händelserna kan ha spelat roll för att övergreppen kunnat pågå under så lång tid.
– Den som begår övergreppen har ett eget ansvar, men ofta har man haft god hjälp av organisationen som varit mån om att bevara en positiv bild av katolska kyrkan.
En annan orsak till att förövarna inte blivit upptäckta tidigare menar Gisela Priebe kan vara att omgivningen helt enkelt inte sett eller velat se vad som pågått eftersom det rimmar så illa med bilden av kyrkan och dess präster.
– Det handlar om unga människor i beroendeställning till personer med makt som man trott gott om. Katolska kyrkan har haft ett stort förtroendekapital och man har inte kunnat tänka sig att övergrepp kan hända.
För barnen kan det också varit svårt att greppa. Både på grund av omgivningens oförmåga att lyssna och förstå, men också på grund av att förövaren ofta är en person som i andra avseenden haft en positiv betydelse i barnets liv.
– Förövare av sexuella övergrepp mot barn har ofta ett genuint barnintresse och gör bra saker också.
– Det kan låta bakvänt, men de är ofta duktiga på att hitta de barn som är känslomässigt behövande och de är duktiga på att bygga upp en relation. Om relationen till förövaren är den enda nära relationen till en vuxen vill ofta inte barnet riskera att den personerna ska få problem.
I debatten om pedofilskandalerna inom katolska kyrkan brukar diskussionen om prästernas celibat och kyrkans syn på homosexuella relationer lyftas fram.
– Celibat i sig tror inte jag leder att man begår övergrepp mot andra, då skulle det också gälla alla som inte lever i relationer eller inte har sex, säger Gisela Priebe.
Däremot menar hon att det kan finnas en sanning i att människor som upplever problem med den egna sexualiteten ser prästyrket som en lösning.
– Personer som kanske har en dragning till homosexuella relationer eller har en sexuell dragning mot barn kan tro att om de blir präster kan de stänga av sin sexualitet och då händer ingenting.
– Jag har ingen insyn i den utbildning man får som präst, men jag misstänker att man kanske inte tagit upp så mycket om hur man kan se på sin sexualitet som färdig präst. Men den försvinner ju inte.
Men att det skulle vara mycket vanligare med sexuella övergrepp inom religiösa samfund jämfört med andra organisationer tror inte Gisela Priebe.
– Tränare inom exempelvis elitidrotten som tar ut ungdomar till laget har också en makt som är ganska rejäl.
För att förebygga sexuella övergrepp mot barn behövs medvetenhet kring det. Både Svenska kyrkan och katolska kyrkan har handlingsplaner, vilket är positivt, säger Gisela Priebe.
– Det viktigaste är att kunna tänka tanken att övergrepp sker, vilket inte betyder att vi hela tiden ska misstänkliggöra varandra. Men man ska undvika speciella relationer mellan vuxna och barn, man ska inte ha favoriter i barngruppen, inte träffa barn utanför verksamheten och gör man det ska man vara öppen med det.
När det skett, som i katolska kyrkan i Frankrike, vad behövs för att komma vidare?
– Offren vill ofta ha ett erkännande. Det ska inte bortförklaras med att nu ska vi förlåta och glömma.
– Sedan behöver man ändra maktstrukturerna och det tror jag sitter långt inne.
