På morgonen den 22 oktober 2015 gick Anton Lundin in på skolan Kronan i Trollhättan beväpnad med svärd och knivar. Han gick in med avsikten att döda, och själv bli dödad av polisen. Tre personer mördades av honom och flera skadades.
Händelsen väcks till liv igen
Maria Classon är stiftsprost i Skara stift, men var vid den här tiden kyrkoherde i Trollhättan. Hon har starka minnesbilder från den dagen, från det att hon fick det första telefonsamtalet om attacken.
– Jag tror att för alla oss som var med och arbetade runt attentatet på Kronan så spelas det upp igen nu när detta hänt i Örebro, säger hon.
Svenska kyrkan i Trollhättan hade en krisplan som man följde. Kyrkorna öppnades under dagen, även om det i inledningen inte kom så många besökare.
– Jag satt i telefon i princip hela dagen, nästan enbart med media. Eftersom de flesta i kommunen och skolan inte hade tid att prata så hamnade många journalister hos oss. Vi kunde berätta för media om vad som hände, atmosfären i staden, säger hon.
Skulle egentligen blivit en festhelg
Pastoratet var egentligen inställt på fest. Den kommande helgen skulle en av kyrkorna återinvigas av biskop Åke Bonnier. De genomförde gudstjänsten, men den fick präglas av dådet.
– Vi inledde gudstjänsten med en reflektion över det som hänt. Det betydde mycket för de som var där.
Under en traumatisk tid för Trollhättan så blev kyrkan ett stöd. Hon lyfter särskilt fram sjukhuskyrkan på Norra Älvsborgs länssjukhus.
– Sjukhuset fylldes av anhöriga och sjukhuskyrkan var viktig för att hjälpa dem till rätta, säger hon.
Förändrade händelsen kyrkan?
– Kanske inte förändrade. Svenska kyrkan i Trollhättan har alltid arbetat med en stor social omsorg och med mycket diakonalt arbete. Så det blev mer ett uttryck för hur pastoratet vill arbeta.
En uppskattad insats
Insatsen gick inte obemärkt förbi.
– Vi fick uppskattning, särskilt från Trollhättans stad. För oss var det självklart att bistå, vi gjorde det inte för att få en blomsterkrans efteråt.
Hon upplever inte att tiden efteråt var svår för kyrkans personal, men man gick igenom det man varit med om.
– Vi var noggranna med att prata om det i våra arbetsgrupper, säger Maria Classon.
