För ett par år sedan kontaktade pedagog Helena Berggren församlingsassistent Sara Karlsson Löfgren och frågade om hennes son med autism kunde få vara med i legoklubben som Sara Karlsson Löfgren driver i S:t Matteus kyrka. De hade försökt delta i flera öppna grupper med sång och musik i kyrkan, men det hade inte fungerat.
Första aktivitet som fungerade
För att underlätta den första träffen skicka Sara Karlsson Löfgren en kort film på lokalen och lite information om vad som skulle hända. Som vad de skulle bygga och vad det skulle bli för fika.
– Det är en liten sak som tog mig några minuter. Men det lilla gjorde att de kunde komma och legoklubben blev den första verksamhet som hennes son kunde vara med i, säger Sara Karlsson Löfgren.
Runt samma tid var hon själv mitt uppe i processen att påbörja en utredning kring sin son som i dag är diagnostiserad med ADHD och autism.
– När vi möttes hade Helena huvudet ovanför vattenytan medan jag var på väg ner. Så det var fantastiskt att få ta del av all den erfarenhet hon samlat på sig. Särskilt som vi delade tron och längtan efter kyrkan.
Kyrkan perfekt parkour-bana
Tillsammans började de tala om hur kyrkan skulle kunna bli en plats som bättre välkomnar familjer med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF-diagnoser.
– Det kan vara ganska svettigt att gå i kyrkan med barn och särskilt om du har ett barn med exempelvis ADHD-som inte har någon impulskontroll, utan bara måste testa saker. Min pojke ser liksom kyrkan som en perfekt parkour-bana, säger Sara Karlsson Löfgren.
– Verksamhet för barn och familj ofta något stort, öppet och härligt. Där känner vi ofta att det fattas ett alternativ.
Under förra året blev Malmö pastorat beviljade ett bidrag från Socialstyrelsen så att Sara Karlsson Löfgren och Helena Berggren har kunnat arbeta deltid med projektet ”Kyrkan möte NPF-familjer”. De har besökt arbetslag i pastoratet för att dela med sig av sina egna erfarenheter och tipsa om anpassningar som gör det lättare för flera att delta i verksamheter och på gudstjänster. Det kan handla om att i förväg informera om vad som ska hända, klockor med nedräkning, bildstöd, mindre grupper eller fler vuxna på plats.
– Gruppstorlek är den känsliga frågan på grund av resurser. Vi måste bli bra på att hitta frivilliga som kan finnas där utan någon egentlig uppgift och följa med barn som behöver det i varje grupp. Den rollen är så viktig, säger Sara Karlsson Löfgren.
Hoppas på konkret förändring
Vid träffarna får varje församling en ”NPF-påse” som innehåller hörselkåpor som kan hjälpa till att skärma av när det behövs och små sensoriska leksaker att pilla med för att göra det lättare att sitta still. Sara Karlsson berättar att reaktionerna har varit positiva och att Lunds stift och andra stift visat intresse för projektet.
– Det är fantastiskt att det rör sig så att frågan kommer på tapeten. Men vi hoppas också att det ska hända konkreta saker.
Något hon hoppas på framöver är att det ska finnas en NPF-flik på Malmö pastorats hemsida så att föräldrar vet om att det finns en medvetenhet kring de här frågorna. Hon vill också att det ska arrangeras åtminstone påsk- och julspel specifikt för barn med särskilda behov.
