Sören Dalevi, Karlstad:
1. Jag har svårt att specifikt svara på frågorna, eftersom det ser så olika ut i Karlstad stift. Stiftet spänner nämligen över ett område där det finns tre olika länsstyrelser, som stundtals ger olika råd i olika frågor. Dessutom har smittspridningen sett mycket olika ut i de olika områdena. Därför gick domkapitlet i Karlstad tidigt ut med att det är ”lokal pastoral klokhet” som gäller, och det har varit vår hållning.
2. Vad gäller de digitala uttrycken prövar vi oss fortfarande fram, oftast direktströmmat men vissa pastorat har valt förinspelat, men, det är mitt intryck, med goda argument och tankar bakom sina val. Jag har själv mest varit med om att fira gudstjänst som strömmas direkt.
Men vi gjorde även två förinspelade gudstjänster vid jul som gav mersmak. Vi gjorde till exempel en digital julbön som släpptes på julafton där Sonja Aldén medverkade, och den har visats över 80 000 gånger. Ska man förinspela ska det ju finnas skäl för att man gör det tänker jag.
3. I vissa delar av stiftet har man kunnat fira nattvard under stora delar av pandemin, i andra delar har man inte kunnat det.
Martin Modéus, Linköping:
1. Rekommendationerna i Linköpings stift utgår alltid från att församlingarna är olika och därför måste få ha utrymme att utforma sina gudstjänster, också de digitala, så att denna olikhet kommer till uttryck. I grunden ligger naturligtvis de regler och rekommendationer som vårt samhälle har för att stävja smittspridningen. Jag ser med glädje på den kreativitet som kommit till uttryck i gudstjänstlivet, mitt i denna svåra tid, och jag hoppas att vi kommer att kunna ha med en del av den in i framtiden. Men längtan efter vanliga, fysiska gudstjänster är stor.
2. När det gäller livegudstjänster eller förinspelade gudstjänster har jag inga synpunkter om att det ena är bättre än det andra. Det beror på läget och möjligheterna i församlingen. Dock är det viktigt att den relationella aspekten kommer till uttryck i gudstjänsterna – att man känner igen dem som agerar i gudstjänsten och att man känner igen sitt gudstjänstliv.
Församlingens digitala gudstjänster är alltså något annat än SVT:s gudstjänster som är tänkta att vara till för alla. I riks-teves gudstjänster är det viktigt med en hög nivå i ”produktionen”. Men församlingens gudstjänster är i första hand till för bygdens och platsens människor, och där är igenkännandet och relationen det som i första hand är viktigt.
Dessutom behöver gudstjänsterna förstås utformas med känsla för vad en gudstjänst är. En gudstjänst är ju något annat än en föreställning.
3. Eftersom nattvarden ska firas i församlingens mitt och vi i nuläget har så starka begränsningar av antalet möjliga gudstjänstdeltagare så är det enligt min uppfattning, under dessa omständigheter, i stort sett omöjligt att fira mässa i andra sammanhang än sjukkommunion.
Mikael Mogren, Västerås:
1. Hitta delaktigheten! Till exempel finns det församlingar i stiftet som har kyrkkaffet på zoom. Jag kommer just från en gudstjänst med Västerås domkyrkoförsamling. Den var helt interaktiv, så organisten och jag och alla andra satt hemma framför våra datorer.
2. Fantastiska gudstjänster förinspelades särskilt till jul. Jag är imponerad över församlingarnas satsningar. Live-sändningar får betydelse så fort de innehåller interaktion med alla deltagare. Annars kan förinspelade gudstjänster vara lika bra.
3. Vi ska inte bryta mot femte budet. Smittspridningen ska vi med alla medel förhindra! Ständigt sätter jag ord på min längtan efter nattvarden, men i nuläget pausar jag att fira mässa. Den dag kyrkorna åter fylls med nattvardsfirare hoppas jag hela samhället kommer få del av glädjen.