Slopade predikoturer väcker debatt

Predikotursannonsen för gudstjänster och evenemang i stiftets församlingar och pastorat infördes i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet för sista gången den 4 januari. Hädanefter får den som vill söka efter gudstjänster i stiftet göra det på Stockholms stifts sajt eller med hjälp av Svenska kyrkans app Kyrkguiden. Beslutet har väckt reaktioner.

– Jag är osäker på hur jag själv skulle ha beslutat som biskop. Men helt klart är att det nu inte längre går att få en översiktlig information om vad som sker i innerstadsförsamlingarna i Stockholm. De äldre, som till stor del byggt upp vår kyrka, ignoreras i och med detta. De små och svaga slås ut.

Det började med att en god vän nyligen hörde av sig till Caroline Krook. Hade hon sett vad stiftsstyrelsen beslutat i december?

– Min vän är ytterst kapabel. Men hon har inte internet eller någon smartphone och är 85 år. Hur skulle hon nu få veta vem som predikar i Slottskyrkan eller i Storkyrkan eller i någon annan innerstadsförsamling, som för många är som en enda stor församling? Det kan du inte få veta, sa jag.

– Det här betyder att min vän blir utesluten från gudstjänster, eller åtminstone från information om dem. Jag talar inte i egen sak, jag klarar mig. Men beslutet drabbar många trogna gudstjänstbesökare.

Caroline Krook säger till Kyrkans Tidning att hon känner sig orolig, inte arg, över vad det här kan betyda. Det går heller inte att utvärdera stiftsstyrelsens beslut, säger hon. Man kan föra statistik över antalet gudstjänstbesökare, men det går inte att ha några jämförelsetal för att se vilka konsekvenser beslutet får.

– Ibland får jag känslan av att vi inom Svenska kyrkan nästan skäms för vår grundläggande uppgift.

Men skulle inte personliga brev kunna fungera som en ersättning för annonserna?

– Men det innebär ju att översikten för innerstadens församlingar försvinner. Många ser dessa församlingar som enhet där man kan välja var man vill gå i gudstjänst eller på en konsert eller föredrag, säger Caroline Krook.

Beslutet om att upphöra med annonseringen togs av stiftsstyrelsen den 5 december efter en längre tids utredning.

– Vi får rätta munnen efter matsäcken, säger Pär Sandberg, pressekreterare i Stockholm stift. Annonserna kostar stiftet och de församlingar som är med över fyra miljoner per år.

Varje församling betalar för det egna utrymmet i annonsen, det övriga utrymmet finansieras av stiftskansliets kommunikationsbudget. Till grund för stiftsstyrelsens beslut ligger en läsvärdesundersökning som genomfördes av företaget Investigo 2017, samt en enkät som alla stiftets församlingar haft möjlighet att besvara i början av hösten 2018.

Olle Burell, vice ordförande i stiftsstyrelsen, säger att han tyckt om den stora predikotursannonsen.

– Men kostnaden är hög i förhållande till den låga andel som ser annonsen och låter sig vägledas av den. Fyra miljoner kronor måste kunna användas på ett sätt som ger betydligt större effekt till konkret information om det rika utbud av gudstjänster och kyrkokonserter som våra församlingar runt om i stiftet åstadkommer.

Han anser att annonser i gratistidningar är viktiga eftersom de distribueras till en mycket större andel av hushållen än pappers-DN, som många inte har råd med.

– Stiftsstyrelsen ska följa detta arbete nära och jag vet att stiftskansliet jobbar intensivt med att utveckla en modern och effektiv annonsering i olika kanaler.

Martin Garlöv, med lång erfarenhet av kommunikationsarbete inom Svenska kyrkan, anser att beslutet är välgrundat. Han tycker att ett alternativ kan vara papperspost från församlingen till dem som saknar dator och mobil – till en mycket lägre kostnad än vad som tidigare skett via predikoturersannonserna. Informationen kan även omfatta vad som sker i fler än en församling, för överblickens skull, säger han.

– Det är ju heller inte så att församlingarna slutar presentera information om vad som sker i och med detta. Svenska kyrkan presenterar sitt församlingsliv bland annat i sina egna tidningar som går till alla hushåll i en församling. Predikotursannonsen ger ju heller inte en rättvisande bild av vad som sker i en församlings levande församlingsliv. Det är ju samma sak som att fråga en präst vad han gör de andra arbetsdagarna i veckan, om han bara är i kyrkan på söndagen.