Stockholmaren som blev biskop på slätten

Skara stiftskansli ligger i hörnet av ett kullerstenstorg som omges av äldre tvåvåningshus i trä. Vid ena sidan står hästkastanjer som skymmer det mesta av domkyrkan, men de två tornen höjer sig över träden. Miljön kan framstå som pampig när den beskrivs, men på plats känns det mer som att befinna sig en gemytlig småstad vid förra sekelskiftet.

Gjort avtryck i Skara

Till det lugna tempot i Skara kom Åke Bonnier för tolv år sedan, direkt från tjänsten som domprost i Stockholm där han inte skyggade för att röra om i grytan eller att uttala sig i media. Han lät till exempel placera en regnbågsflagga på S:t Jacobs kyrka under Pridefestivalen, något som mötte både jubel och kritik.

Det avtrycket ser man också i Skara. Redan i ingången till kansliet möts man av regnbågsflaggan och en stor regnbågsnyckel.

- Jag är stolt och glad över att jag drivit frågorna om hbtqi med stort stöd av både de förtroendevalda och de anställda medarbetarna på stiftet, säger han.

Judisk pappa och katolsk mormor

Sedan bjuder han in till sitt kontor, som nog är mindre än de flesta kyrkoherdars. Han slår sig ner och berättar om den osannolika resa som förde honom hit.

Han kommer från en övervägande sekulär familj, men blev nyfiken och indragen i kristen tro genom konfirmationen. En vän som läste teologi uppmuntrade honom sedan att ge sig in på samma bana, även om hans familj ställde sig lite frågande till kyrkan som livsval.

- Min pappa tillhörde den judiska församlingen och min mormor var konverterad katolik. Jag brukar säga att i spänningen mellan en jude och en konverterad katolik så blev det en luthersk biskop, säger han.

SJ:s tidtabell viktig för att kandidera

Han prästvigdes 1984. Flera stockholmsprofiler kom att bli viktiga för honom, som biskoparna Ingmar Ström, Krister Stendahl och Lars Carlzon. I 20 år var han präst på Lidingö, sedan domprost. Han blev överraskad när han fick frågan om att kandidera till biskopsstolen i Skara.

- Jag pratade med min fru mycket snabbt. Hon hade ett viktigt jobb i Stockholm som hon ville fortsätta med, och vi kollade med SJ:s tidtabell om det gick att veckopendla. Det gick, så då sa jag ja.

Fick beskedet i Israel

Men han var övertygad om att en stockholmare inte stod högt i kurs i ett landsbygdsstift som Skara. Men till sin stora förvåning vann han första omgången med stor marginal. Det blev en andra omgång, som avgjordes medan han var på resa.

- Jag landar på Tel Avivs flygplats och när jag slår på mobiltelefonen så strömmar det in sms. Min syster skrev ”Grattis biskopen!” Det var ju fantastiskt att få det beskedet i det Heliga landet.

Åke Bonnier ger intryck av att vara en trygg person och verkar inte ha skakats av att vara biskop. Han säger att det var ju mycket nytt i början som biskop, men han prisar sina medarbetare och de förtroendevalda som lotsade in honom i rollen.

- Så successivt erövrade jag ny kunskap om vad det är att vara biskop. För det är sannerligen inte som att vara kyrkoherde eller domprost. Det är något helt annat.

Har du någon gång blivit frustrerad över att du inte har mer makt och inflytande som biskop?

- Ibland har jag kunnat tänka att det hade varit bra om jag hade haft lika mycket att säga till om som biskoparna under statskyrkotiden. Då kunde ju biskopen gripa in mer i församlingar. Men jag tänker att det ändå är bra att biskopen har den makt som folket ger denne.

Lovade att lyssna

Den makt han haft har utgått från förtroende och tillit, något som han byggt upp genom relationer. Det är i mötet med människor som han trivts allra bäst, gärna ute på församlingsbesök.

- Jag är en social person. För mig är det centralt att lyssna och utifrån det samtala, som jag lovade att göra när jag tillträdde här.

Har åren i Skara förändrat dig?

- Jag har fått lära mig en hel del om landsbygdsglädjeämnen och problematik som jag inte kunde tidigare. Det har påverkat mig enormt mycket, säger han.

- Det här är ett underbart stift. Man sa till mig i början av min tid att det är ett mjukt stift. Och då frågade jag vad är ett mjukt stift? Jo, vi är lite olika men vi gillar varandra.

Har det funnits tider när det känts motigt?

- Jag har alltid haft underbara medarbetare som stöttat mig, så jag har nog aldrig haft någon sådan svacka.

Att du tillhör Bonniersläkten, har det påverkat dig som biskop?

- Jag skojar om att först kom biskop Bonnier, och sedan tog Bonnierkoncernen över tidningar i Västergötland. Men nej, det har inte påverkat alls.

Nu flyttar han och hans fru Kristina till Lidingö med närhet till barnen och barnbarnen i Stockholmstrakten. Men banden till Skara finns kvar.

- Vi har trivts kolossalt bra. Att åka till Skara har varit att åka hem.

Hur hoppas du att du ska bli ihågkommen här?

- Jag hoppas att jag ska bli ihågkommen som en biskop som har betytt något för stiftet. Som bidragit till att föra samman stift, organisation och församling.