Trosbaserat bistånd - nyckel för att nå FN-målen

Rudelmar Bueno de Faria, Act-alliansens generalsekreterare, säger att jämställdhetsmålet är det viktigaste av FN:s 17 hållbarhetsmål i Agenda 2030.

– Vi vet att trosbaserade organisationer deltar i att upprätthålla patriarkala, sociala och kulturella normer som underminerar mänskliga rättigheter. Som en trosbaserad organisation har vi ett dubbelt ansvar. Vi behöver arbeta för att göra rätt i våra egna sammanhang, samtidigt som vi behöver bidra globalt.

Act-alliansens senaste globala strategi lägger stort fokus på jämställdhetsfrågan. Som exempel på projekt som organisationen driver lyfter Rudelmar Bueno de Faria arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa och skydd av flickor, kvinnor och hbtq-personer på fykt.

– Vi arbetar också med den teologiska aspekten. Vad det betyder att vara kristen, att Gud har skapat alla till sin avbild och hur vi ska hantera det utan diskriminering? Men vi har inte tid att enbart göra uttalanden. Vi måste visa att vi som trosaktörer förändrar situationen på marken. Det är så sociala och kulturella normer kan ändras.

Har det varit svår för er att enas om jämställdhetsfrågan inom Act-alliansen?

– Vi arbetar med humanitärt stöd och när man ser hur människor lider är det lätt att se det akuta behovet av förändring. Därför är det enklare för oss som Act-alliansen att ha en progressiv agenda. Det höjer också ribban för den bredare ekumeniska rörelsen.

Kenneth Mtata, generalsekreterare i Zimbabwes kristna råd, befinner sig mitt en situation där behovet av humanitärt stöd är akut. Det politiska och ekonomiska läget i Zimbabwe har kraftigt försämrats under det senaste året. Kenneth Mtata säger att det framtidshopp som fanns vid förra årets val bytts mot en allt mer utbredd uppgivenhet.

– Hälsosystemet har helt kollapsat, läkarna strejkar och även lärarna hotar med strejk. Vi har hyperinflation. Människor behöver mat, vatten och medicin. Vi är oroliga för ett utbrott av kolera, det skulle bli en mycket farlig situation. Vi ber för en akut lösning.

Vad kan kyrkorna bidra med?

– Kyrkan är den institution som är närvarande i människors liv och det behöver vi fortsätta att vara. Genom humanitära insatser, men också genom att inge hopp. Det är ingen liten sak. Vi försöker också påverka politiska nyckelspelare att agera för en långsiktig lösning.

Att det politiska klimatet hårdnat märktes när kyrkorna i oktober gick ut med ett gemensamt uttalande i vilket man manade till enighet och kollektivt ansvar, säger Kenneth Mtata.

– Vissa såg det som ett politiskt uttalande, för det finns en tendens att dela kyrkan. Men vi försöker trycka på att vi bara kan göra det här tillsammans.

Mercy Niwe, chef för Faith Partnership på Världsbanken, säger att goda relationer med religiösa organisationer och ledare är avgörande för att bankens utvecklingsprojekt ska bli effektiva.

– Trosorganisationer har bedrivit utvecklingsarbetet i många år och har höjt rösten om hur vi kan nå målen i Agenda 2030. Om vi inte arbetar sida vid sida kommer vi inte nå dit.

I ett lyckat samarbete menar Mercy Niwe att lokala trosaktörer förstår att Världsbanken kan erbjuda ekonomiska resurser och faktakunskap om till exempel fattigdomsbekämpning. Trosaktörerna i sin tur kan bidra med enorma kontaktnät och sitt stora förtroendekapital. Som exempel nämner Mercy Niwe ett malariaprojekt i Nigeria.

– En utvecklingsorganisation arbetade tillsammans med de religiösa ledarna som samlade sina församlingar och tryckte på vikten av att faktiskt använda myggnäteten som delades ut. Det var till väldigt stor hjälp i bekämpningen av malarian i det området.

Kyrkans Tidning träffade de tre biståndsaktörerna vid ett seminarium om religiösa organisationers roll i arbetet med Agenda 2030. Det arrangerades av Sida i Stockholm.