Drottningens farbror lågmäld ­­gigant inom lutherdomen

När Kyrkans Tidning intervjuade drottning Silvia inför hennes 80-årsdag, berättade hon om sin pappas bror, teologen Ernst Sommerlath. Hon lyfte fram vad han betytt för henne och vilken påverkan han hade på omgivningen med sin utstrålning. För svenskarna blev han publik i juni 1976 när han var liturg vid kunga­parets vigsel i Storkyrkan.

Stod mitt i historien

Ernst Sommerlath levde 1889-1983, från andra världskrigets slut och fram till sin död i det som kom att bli Östtyskland. Han var lutherkännare, professor i systematisk teologi redan 1924 och rönte uppmärksamhet för sin sakramentsteologi som borrade sig ner i den lutherska nattvardsuppfattningen. Under första världskriget var han fältpräst då han också skadades.

Men vem var han egentligen?

– Ernst Sommerlath var en lågmäld gigant, svarar Mikael Mogren, biskop i Västerås med stor kunskap om Tyskland där han bland annat tillbringade sin fördjupningstermin förra våren.

– Han hade varit med om två världskrig och stod mitt i historien, stadigt i den viktiga staden Leipzig i Sachsen, bokens och bildningens stad, där nationalbiblioteket finns, där Bach verkade och där Nathan Söderblom var professor.

Mikael Mogren minns den teologiska fakulteten 

1991 tågluffade en ung Mikael Mogren och en kamrat ner till Leipzig för att uppleva det historiska som transformerade Europa, när öst öppnades mot övriga världen.

– Det jag minns tydligast är hur den teologiska fakulteten såg ut. Den låg i en förfallen villa utanför staden. Den tidigare ledaren i Östtyskland, Walter Ulbricht, hade ju sprängt den medeltida universitetskyrkan redan 1968 och på den platsen hade ett monstruöst höghus byggts. Det var huvudbyggnaden för universitetet där religionen inte fick vara med. Så var det för teologin under DDR.

Universitetet hette Karl-Marx-Universität Leipzig under den östtyska tiden, men fick tillbaka namnet Universität Leipzig samma år som Mikael Mogren reste ut i Europa.

Drottningen: Han präglade studenternas framtid och kyrkan

Kyrkan upplevde en mycket svår tid under det kommunistiska styret, vilket drottningen berättade om i Kyrkans Tidning. Men hon berättade också om hur det gick att navigera, med hjärta och huvud, för kyrkans män. Vid ett tillfälle följde hon med till universitetet där hennes farbror var ett ankare vid institutionen.

– Jag kom in i föreläsnings­­salen med farbror Ernst och vi möttes av studenternas knackningar i bänkarna, så hälsade de honom. Han präglade både studenternas framtid och kyrkan.

Drottning Silvia berättade också en episod när hon bodde i Düsseldorf med sina föräldrar, som visade hur långt och ändå nära det var mellan Öst- och Västtyskland. Och hur tillfälligheter kunde skapa samhörighet.

– Det var så vackert en dag. Min mor satte sig på en bänk i en liten park, intill en gammal dam. Där satt alltså två damer och de började tala med varandra. Min mamma hörde att den andra damen hade dialekt från Sachsen och frågade varifrån hon kom. Jo, Leipzig. Men nu bor jag här, svarade damen som sa att hon hade en son kvar i Leipzig som studerade teologi.

– Hos vem? frågade min mamma. Hos heilige Ernst, svarade damen.

Drottningen skrattade åt minnet och berättade att farbrodern var omtyckt av sina studenter.

Många lutheraner blev mer tydligt konfessionella

Mikael Mogren fortsätter på samma spår och lyfter också fram Ernst som ”självständig luthersk tänkare” som bland annat avfärdade de så kallade Arnholdhainerteserna på 50-talet och Leuenbergerkonkordin på tidigt 70-talet som reformerta.

Med sedvanlig mogrensk pedagogik tecknar Mikael Mogren med några streck bakgrunden till den konfessionella lutherdomen i Sachsen.

– På 1830-talet blev vissa lutheraner aktiva motståndare mot ”protestantismen”. Det berodde på att Preussen höll på att driva igenom bildandet av en ”protestantisk” kyrkoorganisation där lutheraner och reformerta skulle vara unierade. En följd av planerna på samgående i den unierade ”protestantiska” kyrkan blev det motsatta: Många lutheraner blev i stället mer tydligt konfessionella och i det sammanhanget bildades gammallutheranerna, berättar säger Mikael Mogren.

Professor Sommerlath expert i kommission

Under andra världskriget kämpade många lutheraner och reformerta tillsammans i motståndet mot nazismen och enhetssträvandena tog riktig fart efter krigsslutet. Då tillsattes en kommission för att undersöka om ett närmande mellan lutheraner och reformerta var möjligt över hela Tyskland. Där fanns professor Sommerlath med som expert, säger Mikael Mogren.

– Han hade forskat mycket om bland annat nattvardssynen och drev en skarp linje. Han ville inte skriva under de dokument som han tyckte ledde in på fel väg. Som lutherkännare och forskare med stort civilkurage sa han nej.

Mikael Mogren betonar att mycket hänt sedan 50-talet, då de reformertas symbolupplevelse av nattvarden skavde mot lutheranernas realpresens, och att man i dag kan mötas på ett annat sätt.

– Men fortfarande är ­liturgi och det materiellas betydelse i nattvarden mycket viktig i bland annat den sachsiska kyrkan och hos gammellutheraner.

"Mod och trofasthet"

Att Ernst Sommerlath tillhörde den gedigna akademiska generationen som dessutom genomlevde både den nazistiska och den kommunistiska diktaturen, är något som Mikael Mogren återvänder till.

– Att stanna kvar, och trots svåra omständigheter fortsätta som präst och teolog, det säger något om en människas mod och trofasthet.