Regina Polak: Mötet med flyktingen förvandlar

Förra veckan hölls endagskonferensen ”Migration i vår tid” på Medelhavsmuseet i Stockholm. I samband med den hölls årets Krister Stendahlföreläsning. Inbjuden talare var Regina Polak, katolsk teolog.

Bakgrunden till temat är de senaste årens flyktingströmmar. Under 2015 tog sig över en miljon människor till Europa. 163 000 av dem sökte asyl i Sverige. De flesta har kommit ifrån Syrien, Irak och Afghanistan. I mottagandet av flyktingar och migranter har kyrkorna spelat en viktig roll – åtta av tio svenskkyrkliga församlingar har på något sätt engagerat sig i arbetet med nyanlända.

Men migrationen och flyktingströmmen har även resulterat i motsättningar. Högerpopulistiska, rasistiska och auktoritära grupper vädrar morgonluft, även i Sverige. Senast uppmärksammade exempel är de motdemonstranter som på Medborgarplatsen i Stockholm skanderade ”Ut med packet!” mot de unga asylsökande afghaner som samlats där.

Hur ska kyrkan och hennes folk förhålla sig till den extraordinära tid vi lever i? Under rubriken ”Migration: A chance for Metanoia” (Migration: en möjlighet till metanoia) tog sig Regina Polak an frågeställningen. Till vardags är hon lektor i praktisk teologi vid Wiens universitet och rådgivare till den tyska katolska biskopskonferensens migrationsråd.

Ordet ”metanoia” är grekiska och brukar översättas med ”omvändelse” eller ”botgöring”. Det återfinns bland annat i Markus evangeliums öppningskapitel där Herren säger: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet” (Mark 1:15)

– I Nya Testamentet talar Jesus om metanoia. Begreppet beskriver en process av lärande och av förvandling i riktning mot Gud och hans rike. Det är en process av självreflektion, självkritik och botgöring, vilket kanske inte är så bekvämt, säger Regina Polak.

Hon bryter ner ordet metanoia, som är en sammansättning av meta och noien.

– ”Meta” betyder att människan transcenderar, överskrider, den verklighet vi känner genom ”noein”, det vill säga reflektion och tolkning, förklarar hon.

Ordet noein är besläktat med det grekiska ordet nous, ett begrepp som brukar översättas med förnuft, intellekt eller ande.

Alltså: Migrationen och mötet med migranten och flyktingen inbjuder de av oss som vuxit upp i en europeisk kontext till att omvända oss till Gud och därigenom få ett förvandlat sinnelag.

– Man kan se migranten som ett fönster. Den judiske filosofen Vilém Flusser talade om ”ett fönster genom vilket de bakvända människorna kan lära sig om världen”. Det handlar om att lära sig att se tillvaron ur den andres ögon och få perspektiv på sin egen världsbild.

Ett bra sätt att göra det på är genom vänskap, säger hon.

Regina Polak menar också att det är viktigt att erkänna att de som kommit hit är en del av vårt samhälle. Att odla bilden av främlingskap är riskabelt.

– Om vi inte erkänner att muslimerna är en del av vårt samhälle riskerar vi att förlora dem. Om vi hela tiden upprepar ”de tillhör inte oss” kommer det en dag att bli sant. Och då får vi parallellsamhällen.

Hon betonar vikten av att inte tänka essentialistiskt.

– Vi kan inte säga: detta är svenskt, turkiskt eller österrikiskt. Givetvis finns det skillnader. Men de beror inte på biologi utan på politik och historia.

För att illustrera resonemanget berättar Regina Polak om när hon landade i Stockholm dagen innan.

– Prästen som mötte mig på flygplatsen sa: ”Det är varmt i dag”. Men jag svarade: ”Varmt? Det är den kallaste dagen jag upplevt på fyra månader”. Det säger oss att hon kommer från en region där det är kallt, och att jag tillbringat fyra veckor i Grekland. Vår historia förklarar hur vi uppfattar verkligheten. Det är därför jag har lärt mig att alltid fråga: Varifrån kommer du och vad har hänt med dig som gör att du uppfattar verkligheten så där? säger hon.

– Och därför är migration ett utmärkt tillfälle för oss att lära oss om den egna och den globala historien. Det har jag fått göra genom mitt arbete, det är väldigt fascinerande.

Ditt resonemang låter väldigt instrumentellt. Hur gör man för att undvika att migranterna och flyktingarna bara blir verktyg och en anonym grupp som vi använder för att utvecklas intellektuellt?

– Det handlar om mellanmänsklig kontakt. Du måste inse och lära dig att alla har kroppar, ansikten och ett namn. Genom att fråga ”Vad har du med dig?” och ”Var kommer du ifrån?” lär vi oss att se världen genom den andres ögon. Och då kan vänskap uppstå.

Regina Polak refererar till Jesu släkttavla i Matteus evangelium.

– Som barn tyckte jag att den var jättetråkigt. Vad är den bra för? Men texten handlar om att det inte finns några grupper – alla är vi människor med namn. I den judiska traditionen ville man minnas alla människor, ingen fick bli bortglömd. Alla människor har ett namn och en kropp.

Ibland hörs röster från den populistiska högern som menar att kulturskillnaden mellan européer och människor från Mellanöstern är för stor för att vi ska kunna leva tillsammans. Det resonemanget tror Regina Polak inte alls på.

– Jag hittade en socialpsykologisk bok från 1951, två år efter den ungerska krisen, skriven av en vid den tiden stor österrikisk psykiatriker. Där kan man läsa att de ungerska flyktingarna aldrig kommer kunna integreras i det tyska samhället eftersom de kulturella skillnaderna är för stora. Det är samma argumentation som vi hör i dag. Exemplet visar att många av de gränser och motsättningar vi upplever är skapade eller inbillade.