Vill ni också göra något, i trotsig väntan på en uppståndelse?

”Tror du vågornas vrål och stormens raseri kan fås att tiga still, att såväl natt som dag blott få öppna sitt gap för stumma andetag? Att en vredgad orkan som far över vår jord skulle ryta om rytandet inte var Ord?” (Victor Hugo)

Tror du lögnen kan få Ordet att tiga? Tror du maktens raseri kan tysta kärleken? 

”Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!” (Uppenbarelseboken 3:13)

Medan en mandatperiod går mot sitt slut på andra sidan Atlanten smids planer runt om i församlingarna. I Sverige och över hela jorden. Veckomässor, konfirmandpass, pilgrimsvandringar, gudstjänster, bönegrupper, sorgegrupper planeras med omsorg, omtanke, i skaparkraftens tjänst, den kraft som vill liv och liv i överflöd. Som vill kärlek i kroppar, varelser, marker. Det finns troende gemenskaper som ett finmaskigt nät av kärleksvilja, ett nät som omsluter jorden. 

Jag tar tåget till Uppsala för ett möte med samiska rådet i Svenska kyrkan. De står mitt i försoningsprocessen, mitt i markfrågorna, mitt i fördjupande samtal om hur vägen kan bära framåt, mot bättre relationer. Samtalen vindlar, gruppen bär gemensamt visdom som sträcker sig bakåt genom generationer och framåt, mot de kommande.

Samtidigt på Enskilda högskolan pågår ekoteologiska workshops. Nästa söndag är det dags. Kanske märker du av det i en kyrka nära dig. Under hösten har nämligen domssöndagen planerats som en dag då gudstjänsten får gestalta en längtan efter omställning, en kritik av det ohållbara. Kritik av den väg som leder till död, glimtar av den väg som leder till liv. 

En församling har valt att dela ut ljus med uppmaningen om att gå ut, inte bara med hopp, utan också med klarsyn och helig vrede: Gå ut och kasta ljus på världen så att vi ser den som den är! I en annan kommer man att släcka ner och bära ut altarblommorna under gudstjänsten, skapa ett gudstjänstrum som påminner om skärtorsdagens, sorgklätt i väntan på en uppståndelse, som ett sätt att gestalta läget i världens vånda.

Vill ni också göra något, i vaksamhet och väntan? I trotsig väntan på en uppståndelse?

I en församling har man valt att avbeställa altarblommorna just denna söndag och ersatt dem med det som växer nära. En annan skapar ”skavhögar” i kyrkorummet – högar av allt det där som skaver, allt det vi vet inte leder till liv och liv i överflöd. Högar av skräp, av hat, av massproducerade kläder som uttryck för vår överkonsumtion och som ett sätt att bryta av mot det vackra och förgyllda. 

En församling gestaltar ett kretsloppstänkande genom att börja gudstjänsten med en kvällspsalm, sedan symboliskt gå in i och rakt igenom natten för att tillsammans avsluta gudstjänsten med en morgonpsalm:  ”...kanske ljusnar det på nytt igen. Ditt liv ska bära mig; jag hör en koltrast som sjunger timman innan gryningen.” (Ylva Eggehorn)

Vill ni låta gudstjänsten hos er hämta inslag från begravningens ordning, ge utrymme för att tillsammans begrava den naivitet som bär en nostalgisk längtan tillbaka till en tid då det var möjligt att leva som om det fanns oändligt många planeten jorden? Eller kanske bara låta Kyriet, Herre förbarma dig eka länge mellan stenväggarna, i dig, i er som samlats.

Eller är det i din församling ett djupinkarnatoriskt perspektiv på nattvarden får framträda? Den djupinkarnatoriska tanken är att i Jesus Kristus förenas Gud inte bara med hela mänskligheten, utan med allt som lever och allt som andas. Det är som om Guds kärlek sträcker sig djupare, som rötter genom jordens mörka lager, som regn över det törstande landskapet.

I den djupa inkarnationen öppnar sig Guds kärlek för allt som lider och längtar. I Kristi lidande och uppståndelse finns ett hopp om läkedom inte bara för människan, utan för allt levande, för världen själv. När vi delar brödet och vinet bär vi därför Guds löfte om omsorg för hela skapelsen. Som en inbjudan att låta vår tro, tillsammans med troende över hela jorden, bli en handling av omsorg för alla som lever.

Lögnen kan inte få Ordet att tiga. Maktens raseri kan inte tysta kärleken.

Petra Carlsson