Ansvar för framtiden kräver smärtsamma beslut

REPLIK

Som kyrka har vi ansvaret att förvalta vårt pund, något som i dagsläget ibland innebär att tvingas fatta sorgliga och smärtsamma beslut. Samtidigt är sådana beslut nödvändiga för att överhuvudtaget finnas kvar som kyrka även i framtiden.

I sin debattartikel ”Kyrka i nedskärningstider” den 19 oktober frågar sig Louise Sjölund och Louise Marmkvist hur de teologiska motiven ser ut – hos Svenska kyrkan i allmänhet och Lundby församling i synnerhet – i de ekonomiska vägval vi står inför. Och precis som skribenterna konstaterar är det inga lätta förutsättningar att navigera i. 

En fråga som ställs i texten är vad och var vi betraktar som församlingens centrum. Det är en problemformulering som förutsätter att vi därmed också har en periferi, som skulle vara mindre viktig. När vi i Lundby har arbetat med den lokalförsörjningsplan – som vi, precis som alla församlingar och pastorat är ålagda av kyrkomötet att ta fram – har vi inte haft ett centrum/periferi-perspektiv, utan för oss har det varit viktigt att betrakta församlingen som en helhet. Vi har inte värderat människor olika beroende på var de bor eller vilken inkomst de har, utan vi tror att alla som bor och vistas inom församlingens gränser har behov – materiella och/eller andliga – som kyrkan kan bidra till att svara mot.

I Sjölunds och Marmkvists text framstår det också som att Lundby församling i framtiden bara ska verka bland nybyggda lägenheter på Norra Älvstranden. Så är det naturligtvis inte. I förslaget som läggs fram, där en kyrka avvecklas, ska församlingen till exempel samtidigt behålla och kraftsamla i Biskopsgårdens kyrka, ett par hållplatser från Länsmansgårdens kyrka. I valet mellan att behålla två kyrkor i stadsdelen, med så få medarbetare att vi inte mäktar med att hålla dem öppna, eller att behålla en kyrka med fler medarbetare för öppethållande, verksamheter och möten med människor har kyrkorådet valt att arbeta vidare utifrån det senare alternativet. 

Vi vill vara en levande kyrka genom människor i alla våra områden. Samtalet behöver fortsätta – i många sammanhang, på olika nivåer – om hur det kan gå till. Hur tar vi ansvar för det uppdrag Gud givit oss och hur förvaltar vi det efter bästa förmåga? Svaret är med all sannolikhet mer komplext än att det ryms i ett visst antal byggnader. 

Kyrkorådet i Lundby församling genom
Annika Larsson, kyrkoherde och Joakim Berlin, ordförande