Är kyrkan en plats för mobbning av Sverigedemokrater?

Ingen vet varför en präst eller pastor väljer att rösta på Sverigedemokraterna., men varje enskild människa har nog sina särskilda skäl. Och kanske borde de olika invalda partierna ta reda på det i stället för att mobba ut oss för vår partitillhörighet.

För egen del var jag tidigare liberal och aktiv i FiSK som ordförande i Göteborg och vice ordförande centralt. Men trots att FiSK ska vara opolitiskt så fick jag inte längre vara med i FiSK för att jag blivit Sverigedemokrat.

Varför blev jag då Sverigedemokrat?

2015 kom 85 afganska pojkar till skolan där jag arbetade som skolsköterska på 50 procent och som pastor i Equmeniakyrkan på 50 procent. Vi arbetade otroligt mycket med dessa pojkar för att de skulle få den hjälp och vård som de hade rätt till, samtidigt som vi ropade på hjälp från våra chefer för vi hade inte bara pojkarna utan 450 elever till på skolan som också hade rätt till sin elevhälsa.

Efter ett tag märkte vi att dessa pojkar mådde otroligt dåligt. De kunde bo 10–15 personer i en lägenhet på två rum och kök, eftersom kommunen inte hann ta fram bostäder som var bra för dem. Jag och min kollega orkade inte se allt som skedde runt omkring de invandrare som kom till Angered. Vi såg även familjer som gick in som gode män för barn bara för att få deras pengar. De fyllde många gånger inte barnens behov.

Jag gick då med i Sverigedemokraterna. För mig ska alla vara välkomna till vårt land, men vi måste kunna ta hand om dem och ge dem ett drägligt liv. Jag ville vara med och förbättra det jag såg. 

Eftersom jag är pastor och har arbetat för Röda Korset i Tanzania och i Berlin med flyktingar från Siri Lanka, beslöt jag mig för att arbeta med SD:s kyrkopolitik. Jag är första namn och ansvarig för den kyrkogrupp vi har i kyrkoråd och fullmäktige.

Men att komma in i stiftstyrelsen är något av det mest fruktansvärda jag upplevt inom alla mina år som kristen. Inte i något annat sammanhang har jag upplevt. Total mobbing. Ingen inbjudan till något utskott,så jag är utanför alla de diskussionerna utom när de vill ha min röst för jag är vågen. Jag påpekade hur jag kände det, men ingen förändring har skett. Fortfarande efter ett år är jag utanför.

Så jag hoppas bara att våra förtroendevalda i stiftet inte behandlar sina kyrkomedlemmar lika illa. Man kan samarbeta i riksdagen, men inte i kyrkopolitiken. Varför? Vi i SD kallas för rasister och nazister och behandlas som sådana, men vi är inte det. Vi vill få en bättre invandringspolitik och ett bättre Sverige för framtiden.

Birgitta Thörn, 
förtroendevald i kyrkomötet samt på stifts- och lokal nivå

HÄR svarar representanter för stiftsstyrelsen