Dags för kyrkan att låta klimatkrisen väga tyngst

Den 20 november publicerade World Student Christian Federation in Europe tillsammans med representanter från kristna, muslimska och buddistiska ungdomsorganisationer i Europa "A call for action on Climate Justice". Syftet var att visa på den gemensamma teologiska övertygelsen om att skapelsen har ett okränkbart värde men är utsatt och beroende av människors solidaritet och omsorg.

Det är en mänsklig skyldighet att skydda våra medmänniskor som lider till följd av klimatförändringarna. Kampanjen har fått stöd av bland annat Kyrkornas världsråd, Lutherska världsförbundet och Europeiska kyrkokonferensen.

I Bibeln finns en förståelse av att människans synd är direkt kopplad till skapelsens lidande. Det beskrivs redan i Första Moseboken 2–3 där Gud förbannar marken till följd av att människorna åt av frukten. I Romarbrevet 8:19–23 beskriver Paulus hur skapelsen lider till följd av mänsklig synd och längtar efter upprättelse.

Paulus beskriver hur skapelsen skriker som en kvinna som föder barn, hon lider och har så ont samtidigt som hon vet att ett nytt liv är på väg. Skapelsen vill befrias från sin beroendeställning till människan som ständigt exploaterar och skadar henne. Förorenat vatten, skövling av skog och utarmad jord var problem redan när Paulus levde.

För Paulus är skapelsen och människan ett, tillsammans är de skapade av Gud och tillsammans ska de befrias när Jesus kommer åter. Det innebär också att skapelsen och människan lider tillsammans och längtar efter en upprättad värld där relationen mellan skapelse, människa och Gud är som den var tänkt: befriad och i harmoni. Med andra ord, en längtan efter att Guds rike ska förverkligas.

Skapelsen förser människan med allt det som gör att vi kan leva: mat, vatten och syre, men hon är beroende av vår omsorg. Det här innebär att den kristna människan har ett etiskt ansvar gentemot skapelsen. Att leva enligt Guds vilja är att skydda det som Gud skapat och det som är grundförutsättningen för att vi ska överleva.

Kyrkan beskrivs ofta som en plats som visar på ”ett annat sätt att leva”. Ett sätt som inte ställer sig i samtidens ideal om konsumtion, yta och prestation. Ett sätt som visar på Guds kärlek och omsorg och där vi lever i gemenskap med varandra utan att tävla eller jämföra oss med andra.

Idealistiskt, kanske, men likväl en strävan som ofta betonas. Denna strävan kommer ur en vilja och längtan efter att få bidra till att Guds rike förverkligas och mer och mer genomsyrar vår värld och tillvaro.

Att människor samlas i gudstjänst och i gemenskap är ett sätt att rusta oss för att leva som kristna också i världen utanför kyrkan. Genom att visa på andra värden än de som råder där ute ”i världen” kan vi som kristna öva oss i att vara Gudsrikets medskapare.

Att verka för Guds rike innefattar också att värna skapelsen, men det övar vi ändå märkligt lite på i våra kyrkor. För att kunna leva hållbart och med omsorg om miljö, natur och kommande generationer behöver vi stärkas i vår kallelse att värna den skapelse Gud gett allt levande.

Ändå tycks miljöfrågan inom kyrkan fortfarande vara lite av ett särintresse. Vi värnar skapelsen, säger vi, men låter vi verkligen klimatperspektivet vara vägledande på det sätt som det måste vara om vi ska klara att minimera den globala uppvärmningen – som vi verkligen måste göra?

Om vi tog klimatet på allvar, så som de bibliska texterna uppmanar oss till, skulle vi inte ha några flygande konfirmandgrupper och vi skulle inte flyga kors och tvärs för att besöka andra kyrkor eller för utbildningar om det inte vore absolut nödvändigt (vilket det ytterst sällan är). Miljöperspektivet måste få väga tyngst – trots att det kräver något av oss; för det gör Bibeln också.

Ansvaret för klimatet ligger både på individ, på organisationer, nationer och mellanstatliga organisationer. Alla måste dra sitt strå till stacken – och kyrkorna kan bidra till alla dessa nivåer. De katastrofala effekter av klimatförändringarna vi nu bara börjar se är skapelsen som ropar ut sitt rop på hjälp.

Det är vårt ansvar som kristna att svara an på skapelsens nödrop och för att göra det måste klimatperspektivet genomsyra allt kyrkan gör på ett mer genomgripande sätt.

Vi vill uppmana våra kristna syskon att hörsamma de unga troende som står bakom ”Call for Action on Climate Justice” och att skrida till handling.

Stina Tysk
vice ordförande  World Student Christian Federation  in Europe (WSCF-E),  masterstudent i bibelvetenskap  vid Göteborgs universitet
Sofie Söderin
ordförande Kristna studentrörelsen i Sverige (en del av WSCF-E), masterstudent i systematisk teologi vid Enskilda högskolan Stockholm