Dags för Svenska kyrkan att öppna sig för det mirakulösa

Min lathet gjorde mig intresserad av mirakler. När jag som femtonåring tog mig till Kroppkärrs-kyrkan i Karlstad för att lyssna på min lillasysters senaste fram-förande av Majas alfabetssånger, upptäckte jag en insamlingsbössa. ”Svenska kyrkans mission” stod det på den. ”Vad gör de?” undrade jag. 

Väl hemma surfade jag in på nätet och öppnade sökmotorn. Men jag var lat. Jag sökte inte på ”Svenska kyrkans mission”, jag sökte bara på ”mission”. Det översta sökresultatet var hemsidan för organisationen Mission SOS. Jag klickade på den, och tappade snart andan. 

Blinda ser! Döva hör! Lama går!

Jag kände igen retoriken från Nya testamentet. Pågår sådant fortfarande? Jag var tvungen att undersöka saken. Jag började leta efter exempel på tillfrisknanden efter bön som saknar vetenskaplig förklaring.

Resultaten publiceras nu i dagarna i boken Dokumenterade mirakler. Där kan man läsa om Maria som höll på att bli helt döv men som kunde höra igen efter några missionärer bad för henne i hemförsamlingen. Bengt var döende i bukspottskörtelcancer men mår fint i dag utan att läkarna kan förklara varför. Pär-Ola var döende i ALS men kunde resa sig upp ur sjukhussängen efter att en pastor bad för honom och mår fint i dag, 30 år senare.

Jag har mötts av en del kritik under bokprojektets gång, dels från ateister och skeptiker givetvis men även från en del kristna – i synnerhet svenskkyrkliga. Låt mig kortfattat adressera några invändningar.

Det finns ingen som helst vetenskaplig anledning att tro att mirakler är omöjliga. Särskilt inte om det finns en Gud.

Är det inte gammaldags eller orimligt att tro på mirakler? De flesta i världen i dag tror att mirakler sker, och det är snarare de teologer som kritiserade mirakeltro, såsom Rudolf Bultmann, som är gammaldags då de trodde på en feltolkning av den newtonska fysiken som sedan dess har ersatts av relativitetsteori och kvantmekanik. Det finns ingen som helst vetenskaplig anledning att tro att mirakler är omöjliga. Särskilt inte om det finns en Gud.

Är inte dokumentation av mirakler att pröva Gud? Det vore konstigt, samma böcker i Nya testamentet som varnar för att pröva Gud menar sig också dokumentera mirakler och hävdar att dessa bekräftar tron på evangeliet (Apostlagärningarna 14:3, Hebreerbrevet 2:4). Om Gud gör mirakler borde han inte bli förvånad över att människor undersöker och berättar om dem.

Varför blir inte alla helade? Detta är en stor och svår fråga. Både mänskligt mående och den andliga världen är komplexa. Mysteriet löses dock inte med att säga att Gud inte gör mirakler. En sådan gud framstår som än mer kallhjärtad än en gud som åtminstone delvis lindrar lidande genom helande. De tidiga kristna menade att detta är en försmak på det fullständiga helande som väntar oss i livet efter detta.

Jag är den förste att medge att det i den kristna mirakelrörelsen har funnits många avarter och skadliga beteenden. Vi behöver en sund teologi om helande som inte skuldbelägger den sjuke eller nedvärderar konventionell sjukvård. Kristna som inte vill tro på helande bidrar dock inte till en sådan teologi utan utesluter sig själva från konversationen. Med tanke på alla dem som på riktigt blir friska efter bön vill jag inbjuda dig som tidigare har varit skeptisk att öppna dig för det mirakulösa och bidra till en sund helandekultur i våra församlingar.

Micael Grenholm
pastor i Uppsala Mosaik