Det är dags att vi blir en diakonal–politisk kyrka

Dags igen för statistiken. Vi räknar in hur många som deltagit i vår kyrkas gudstjänster och aktiviteter.

Dags igen för planeringssamtal om hur vi omprövar våra verksamheter, så att människor kanske kan känna sig mer tilltalade av våra erbjudanden.

Visst, allt detta är gott och väl.

Men, vad jag tror att kyrkan själv och omvärlden behöver, är inte en kyrka som börjar i teorier utan i praktik!

Hög tid för en kyrka som med en röst lyfter de utsattas liv och verklighet. Hög tid för en kyrka som tydligt och med en röst proklamerar och praktiserar Jesus uppdrag: att sätta dem utanförställda i centrum, lyfta de som tyngs av brist på livets nödtorft, att fylla med hopp dem som just nu lever i hopplöshet.

I Jesu namn måste väl kyrkan resa sig och stå upp för denna Jesus-vision!

Detta måste ske, både i praktisk handling och i tydliga ställningstaganden för ett samhälle som skapar villkor som lyfter de mest utsatta och bygger hoppfulla gemenskapsstrukturer i stället för segregation och klyftor.

Ännu har inget politiskt eller religiöst system förmått att bygga ett samhälle där det finns plats för alla människor på lika villkor.

Nu är det hög tid att återvända till Jesus och hans föredöme; att lyfta fram de ”minsta” och låta den visionen leda oss i byggandet av ett nytt Sverige, ett nytt Europa, en ny värld.

Vi är alla ett. Till denna sanning återvänder vi varje gång vi delar Herrens måltid; Brödet som vi bryter är ett, så är vi fastän många ett enda bröd...

I Jesu namn måste väl kyrkan resa sig och stå upp för denna Jesus-vision!

Rigmor Borg
församlingsherde i Kullaviks församling/Särö pastorat