Dopets innebörd går förlorad i beskrivningen

En väsentlig uppgift för alla kyrkosamfund är att, för nya människor och nya tider, fortlöpande tydliggöra sin egen tradition och teologi. Här kan dopteologi vara av intresse.

Ett axplock av hur några församlingar i Svenska kyrkan presenterar dopet på sina hemsidor kan se ut såhär:

”Dopet är en fin tradition och en vacker stund att dela med en älskad familj och kära vänner, det är en högtid att fira.”

Förvånansvärt ofta kommer också följande: ”Den som döps blir medlem i Svenska kyrkan.” Detta kan också stå som en slutkläm på dopminnen som delas ut vid dopet.

Min kritik är att denna presentation av dopet är en verklighetsflykt och en urvattnad beskrivning. I båda fallen går dopets innebörd förlorad. Om förståelsen av dopet stannar vid en fin tradition och familjehögtid, en mänsklig gärning alltså, riskerar dopet att bli en inträdesbiljett till ett jordiskt kyrkosamfund. Dopet skulle då utgöra en gräns mellan samfundets medlemmar (sic!) och de som inte är döpta.

Kyrkans uppdrag är inte att dra gränser mellan människor.

Jag hävdar att det jordiska kyrkosamfundet är medlet för upptagandet i Kristi kyrka, men är varken identiskt med Kristi kyrka eller identiskt med en förening bestående av medlemmar. Konstitutivt för kyrkan är inte medlemmarna – där har kyrkan inte sin identitet. Konstitutivt för kyrkan är evangeliet om Jesus Kristus.

I Lilla katekesen skriver Luther: ”…utan Guds ord är det (dopet, min anm) bara vatten och inget dop, men med Guds ord är det ett dop. Det betyder: Ett nåderikt livets vatten och ett bad till ny födelse i den helige Ande.”

Det är alltså Gud som döper genom en människas hand.

I Nya testamentet hålls dopet samman med Guds Ande: dopet är en seger för det skapade livet. Gamla testamentets skapelsetanke finns med i Nya testamentet.

Paulus skriver: ”Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp.” (Första Korinthierbrevet 12:13)

Den som döpts tas med i ett fortlöpande skeende. Dopet omfattar hela livet där Gud förenar den som döpts med Kristus själv.

Verklighetsflykten från dopet blir nu en livsförståelse. Dopet pekar bakåt, på Jesu död på Golgata – hans död var, modernt uttryckt, hans elddop. Och dopet pekar framåt på den nya skapelsens liv.

Paulus skriver i Filipperbrevet 3:21 om Jesus Kristus: ”Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet”.

Som Paulus också säger: det är ett ord att lita på.

Saga Lena Höglin,
präst och Teol. Lic.