Flera obesvarade frågor kring Wienerbageriet i Mjölby

I en väl synlig artikel i ortstidningen säger vår kyrkoherde att ”jag har inte dåligt samvete”. Ett mycket intressant uttalande speciellt då han är styrelseledamot i det bolag som nu har begärt sig i konkurs.

Just ordet samvete är intressant att analysera då det enligt Google betyder ”förmågan att avgöra vad som är rätt eller fel” eller det som mera allmänt kallas rättskänsla.

Den här affären är fortfarande helt i sin inledningsfas då endast begäran om konkurs har inlämnats, därför vet man ännu inte vad slutresultatet blir.

Många har emellertid synpunkter på det som hänt och synpunkter på varför pastoratet stannat för denna lösning att starta affärsverksamhet i konkurrens med det privata näringslivet.

Det som är intressant för mig är den sammanblandning mellan kyrkliga organ och aktiebolagslagen som jag tror finns.

Här tror jag att de ledamöter som ingår i holdingbolaget och dotterbolag och som ofta dessutom återfinns i kyrkofullmäktige inte fullt ut var kunniga om det helt annorlunda ansvar de påtar sig även ideologiskt och ekonomiskt vid valet till en bolagsstyrelse.

Det som är intressant för mig är den sammanblandning mellan kyrkliga organ och aktiebolagslagen som jag tror finns. 

Det jag gärna skulle vilja veta är om det till exempel finns något skrivet och av kyrkofullmäktige beslutat ägardirektiv om vad styrelsen får göra eller inte får göra med bolaget, eller när bolagsstyrelsen måste gå tillbaka till fullmäktige och pröva nya frågor de vill driva i sitt bolag.

Finns det dessutom någon styrelseförsäkring tecknad för ledamöterna om ekonomiska krav i något läge skulle kunna riktas mot bolaget, en nödvändighet om man skall agera på den offentliga konkurrensmarknaden.

Som ledamot i kyrkofullmäktige är du vald av ett politiskt parti eller intresseorganisation och du driver där frågor utifrån vad som är intressant för denna grupp. När det kommer till att du nu blir föreslagen och vald till en bolagsstyrelse är förutsättningarna helt annorlunda.

När fullmäktige i detta fall kyrkofullmäktige väljer att driva en verksamhet i bolagsform är det helt andra förutsättningar som gäller.

Nu gäller aktiebolagslagen. Nu är det inte längre fråga om att driva ett enskilt partis eller grupps synpunkter utan nu ska den grupp av företrädare från olika partier och grupper som utgör den nya bolagsstyrelsen driva ägarens vilja, nämligen kyrkofullmäktiges uppfattning om vad bolaget skall ha för inriktning och som skall vara uttryckt i ett ägardirektiv.

Det är här jag reagerade på kyrkoherdens uttalande om dåligt samvete, är det bara mot sig själv han ska väga frågan om dåligt eller rent samvete. 

Eller är det mot fullmäktige och dess ägardirektiv, och om dessa var tillräckligt klargörande för att acceptera en styrelseplats i Wienerbageriets styrelse och sedan kunna säga ”jag har inte dåligt samvete”.

Innan man accepterar en styrelseplats i ett bolag, bör man noga kolla vad det innebär.