Gállok en ovanligt olämplig plats för en gruva

REPLIK

Svar till Olle Reichenberg och Bengt Kjellgren: Ett sätt att stöta bort medlemmar (KT 6/22)

Nej, meningen har aldrig varit att stöta bort medlemmar, som debattörerna antyder. Tvärtom har det också kommit många positiva kommentarer om det öppna brevet.  Och vi är helt överens att det inte är kyrkans roll att driva partipolitik. Samtidigt har kristen tro betydelse för det ansvar vi tar för varandra i samhället. Det är i den andan som vi i det öppna brevet ber regeringen beakta några hållbarhetsperspektiv när de fattar sitt beslut.

Vi människor har fått Guds förtroende att förvalta skapelsen. I det här fallet är risken stor att såväl naturvärden som många människors livsmod hotas. Därför skrev ärkebiskopen och jag det öppna brevet.

För oss handlar det inte om gruvdrift i allmänhet. Järnmalmsgruvorna i Gällivare, Kiruna och Pajala ger bygden jobb och står för 93 procent av all järnmalm som produceras i Europa. Deras aktiva arbete för att ställa om till fossilfri stålproduktion och bidra till den gröna omställningen gläder oss. Men just Gállok är en ovanligt olämplig plats för en gruva.

För det är också en fråga om att leva upp till arbetet i Svenska kyrkans fortsatta försoningsprocess med det samiska folket. Kyrkostyrelsen – som debattörerna är en del av – har beslutat om åtta åtaganden för de kommande tio åren, vilket samtliga stiftsstyrelser också ställt sig bakom. Där finns bland annat åtagande nr. 5: ”Öka kunskapen om och respekten för urfolksrättens principer inom Svenska kyrkan och i samhället." Till dessa principer hör respekten för markrättigheter och traditionella näringar. Som biskop i Sápmi kan jag därför inte bara stå bredvid och titta på.

Länsstyrelsen i Norrbotten har vid två tillfällen lämnat yttranden om Gállok. Man konstaterar bland annat att två riksintressen krockar: rennäring och värdefulla ämnen eller material. I tidigare yttranden ansåg varken länsstyrelsen eller Boverket att fyndigheten uppfyller kraven för att pekas ut som riksintresse. Men när två riksintressen är oförenliga ska, enligt kap. 3 §10 Miljöbalken, företräde ges till det riksintresse ”som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt”. Det kan bara rennäringen anses vara. Det är också länsstyrelsen som i sitt yttrande säger att en gruva här inte anses vara ekonomisk försvarbar i ett långsiktigt hållbarhetsperspektiv.

Sverige får upprepad kritik från internationellt håll. UNESCO har påtalat hotet mot världsarvet Laponia och så sent som i förra veckan uttalade OHCHR, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, att en gruva skulle hota både urfolksrättigheter och miljö.

I det öppna brevet frågar vi oss vem som betalar det egentliga priset för en gruvetablering i Gállok? När regeringens nyligen tillsatta sanningskommission om några år ser tillbaka på hanteringen av Gállok, kommer de kunna göra det med gott samvete?

Åsa Nyström,
biskop Luleå stift