Gud är obegriplig, men inte ond

REPLIK

Bibelboken Job utmanar mig och stärker mig. Ju äldre jag blir, desto oftare återvänder jag till den, och finner tröst. Det finns just nu en välkommen och spännande diskussion i Kyrkans tidning om denna bibelbok – och själv vill jag gärna sluta upp till Jobs försvar. Jag gör det som en människa med eget lidande, eget ansvar, och egna orättvisor att dras med. Därför känner jag igen mig i Job.

Varför? Är det inte en bok som målar ut Gud som obegripligt nonchalant inför våra liv? Är det inte en bok där Gud obekymrat slår vad med Anklagaren om Jobs liv, utan hänsyn till det lidande vadslagningen orsakar? Båda frågorna är relevanta, men jag går förbi dem en stund för att komma till det själavårdsmässigt rika, teologiskt intressanta. För Jobs bok lyser som en stjärna i natten för oss som gått igenom lidandets mörker.

För genom att boken Job finns, vet jag att Bibeln har ord som beskriver orättvisan och vreden inför Gud, och det ger lindring och tröst. Läs gärna kapitlen där Job utgjuter sig inför sina vänner, och betänk att de orden kan ljuda genom seklerna av min och andras smärta. Jobs formuleringar sätter inte bara in mina egna känslor av misslyckande och nederlag i ett sammanhang, utan ger också ord jag kan vila i med min egen smärta.

Jobs bok ger också det tydliga beskedet att även den som lider och är arg, kan göra rätt i Guds ögon. Det är en fantastisk scen i slutet av boken när Gud kommer och ställer allt till rätta. Job har rätt, lär vi att Gud tycker, och vännerna, som skambelägger och försöker få det till att Job har syndat och förtjänat straff, har fel.

Vidare lär vi oss den grundläggande läxan att det som Gud ger, och det som Gud tar, går bortom vårt förstånd. Det här tror jag är grunden till att boken skrevs, att vi behöver lära oss denna svåra, orimliga läxa i våra liv. Vi varken förtjänar eller förlorar Guds kärlek, och vi kan varken förtjäna eller själva undvika det lidande vi möter i livet.

Vi lär oss till yttermera visso om hur viktiga vänner är även när de inte säger rätt saker. Ta till dig denna sanning, du som gör ditt bästa för att stå bredvid någon som har det svårt: det är viktigast att du är där, inte att du säger rätt. Jobs vänner gör sannerligen inte det. De säger fel saker, de bråkar, de slåss – men de finns där. De låter honom möta motstånd och få formulera och formulera om sig.

Vi som lider orättvist finns i alla tider och på alla platser, och att vi kan använda vår kunskap om det orättvisa för att förstå andra, i stället för att förakta den som har det svårt. Det är det jag ser som Jobs utveckling om man tittar till hans egna repliker till vännerna. Det börjar i det omåttligt orättvisa i hans lidande, men under vägen hittar han till att även andra har lidit, oförskyllt. Att världens orättvisa finns i dess struktur. Att han, underförstått, hör samman med alla dem som också lidit utan egen förskyllan.

Men är Gud ond då, enligt Jobs bok? Jag tror inte det, men jag tror att Gud är obegriplig. Jag tror inte att författaren till Jobs bok faktiskt åhörde ett samtal mellan Gud och Anklagaren, utan snarare ville ge en ramberättelse till Jobs lidande, och jag tror att den förklaringen var mindre viktig för författaren än att sätta ord på hur lidandet känns, vad vännerna tycker, och hur kampen inom varje lidande människa ser ut. Så läser jag Job.

Charlotte Frycklund, nätpräst på kyrkokansliet i Uppsala