Högkyrkligheten höll kritisk distans till sin samtid, bland annat till de politiska intressen som vill ha makten över kyrkan. Nu är den dödad.
Det var en gång, mer bestämt kring mitten och senare delen av 1900-talet, en präst- och församlingsväckelse i kyrkan i Sverige, som kallades ”högkyrklighet”.
Den byggde på den allmänneliga kyrkans tro och lära. Den höll sakramenten, särskilt nattvarden, dopet och bikten, högt. Den menade att det kyrkliga ämbetet (biskop, präst, diakon) är en av Gud given och för kyrkan nödvändig ordning.
Den betonade det bedjande kyrkfolkets roll som bärare av kyrkans identitet och som dess mänskliga subjekt. Den tog bönen och själavården på stort allvar. Den månade om de ekumeniska och internationella relationerna.
Den höll kritisk distans till sin samtid, bland annat till de politiska intressen som vill ha makten över kyrkan.
Nu är den död, dödad av S och C.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.