Hur kan Sveriges Radio vara så ofattbart tondövt?

På torsdagen, när Rysslands invasion av Ukraina stod klar, tog Sveriges Radio den fulla konsekvensen av detta. Programtablåerna kastades om. Somliga program utgick, andra förlängdes. Allt för att vi lyssnare skulle få en så korrekt och varierad information som möjligt över situationen, timme för timme, dag för dag.

Experter från Försvarshögskolan anlitades, utländska kommentatorer kontaktades, intervjuer gjordes från olika platser i Ukraina, Polen, Ungern, specialprogram sammanställdes,  gränsplatser beskrevs, den vanliga människans utsatthet skildrades, drabbade kom till tals, dag för dag, timme för timme.

Utmärkt! Precis vad vi lyssnare vill ha, just vad vi begär av Sveriges Radio.

Men så. Söndagens gudstjänst bestod i en förinspelad gudstjänst. Inget fel på gudstjänsten i sig. Den hade varit utmärkt i ett alldeles normalt liv, i en vanlig kontext, där inga krigshot finns i vår närhet. Men då verkligheten inte ser ut så, blev gudstjänsten en total katastrof denna dag!

Hur kan Sveriges Radio vara så tondövt? Att alla program anpassas till den katastrofala situationen i Ukraina, utom söndagens gudstjänst. För oss som brukar lyssna till söndagens gudstjänst brukar den ha relevans för våra liv. Nu fick vi istället lyssna på en förinspelad gudstjänst, där texten, den vackra texten ur Johannevangeliet om vetekornet, som faller i jorden och dör, om att den som älskar sitt liv, han mister det, en text om död som förutsättning för liv – just denna dag blev texten närmast blev ett okänsligt hån mot den verklighet vi just nu befinner oss i.

Vi, som brukar lyssna på söndagens gudstjänst, vill att den ska ha relevans för våra liv. Vi förväntar oss, att Sveriges Radio även i detta programinslag skall lägga ner möda på att innehållet ska ha relevans för det som händer i vår omvärld. Söndagens gudstjänst skall naturligtvis behandlas som alla andra program.

Anna Wiberg

HÄR svarar kanalansvarig på P1