Huvudgudstjänsten är hindret

”Vad är det som hindrar oss?” från att välkomna barn och ungdomars perspektiv i söndagsgudstjänsten undrar Emilia Kortman och biskop Sören Dalevi. Svaret går delvis att hitta i kyrkoordningen kapitel 17, paragraf 3 § där det står ”…i varje pastorat ska det firas en huvudgudstjänst alla söndagar…”. Huvudgudstjänsten innehåller fler obligatoriska moment och lämnar mindre utrymme och frihet över till annat innehåll. Barn- och ungdomar efterfrågar kortare, enklare och mer avslappnande gudstjänster med ett mer lättillgängligt språk, mer moderna sånger och gärna teater, skriver Emilia Kortman och biskop Sören Dalevi. Att förena detta med huvudgudstjänstens begränsningar är idag svårt och komplicerat även om vilja och kompetens finns i församlingen.

Sedan 2020 är barnkonventionen svensk lag i Sverige. I praktiken innebär det att Svenska kyrkans församlingar aktivt och lyhört ska inkludera, bekräfta och synliggöra barn och ungdomars åsikter i församlingsarbetet. Kontinuerliga samtal ska äga rum där barn och ungdomars tankar och idéer får ha inflytande över församlingsinstruktionen. Hur många församlingar i Svenska kyrkan kan ärligt intyga att sådana här samtal sker regelbundet?

Men vad skulle egentligen hända om barn och ungdomars tankar och tro på riktigt fick omvandla liturgin? Kyrkan har sedan sin begynnelse brottats mellan att förvalta och förvandla, vila i traditionen och samtidigt låta samtiden prägla. Men Svenska kyrkan har ett försprång i många avseenden i jämförelse med flera andra kyrkor, ekonomiska och resursmässiga är två aspekter men framförallt är det vår folkkyrkliga bakgrund som är en styrka. Vår uppfattning som trosgemenskap att frimodigt betrakta mångfalden som något berikande och stärkande. Varför låter vi inte denna mångfald få synas och prägla även våra huvudgudstjänster?

På många håll idag finns ett aktivt barn- och ungdomsarbete i Svenska kyrkan. Men dessa barn och ungdomar syns ofta inte på söndagsgudstjänsten. En av anledningarna är att huvudgudstjänsten inte går att anpassa eller utforma utifrån barn och ungdomars tankar, önskemål och efterfrågningar.

Att fira gudstjänst på söndagar har vi gjort i snart 2000 år och det kommer vi fortsätta att göra. För många av oss är det en stund av andlig påfyllnad, möten med Gud och gemenskap. Men vi behöver alternativ för huvudgudstjänst med färre obligatoriska moment, mer delaktighet och ett enklare språk, utan att kompromissa med innerlighet, gudsnärvaro eller allvar. Jesus uppmanar oss att städa bort alla möjliga hinder på vägen för barn och ungdomar att få möta och erfara Gud. Låt oss ta Jesus ord på allvar och göra plats för nya sätt att fira söndagsgudstjänst på. För att inte ta in barn och ungdomars ord och röster är det största hotet mot vår kyrkas överlevnad idag.

Pauline Färdow Kazen 
präst i Karlshamn