Var rädd om de förtroendevalda

Jag läste Marcus Romedahls artikel om framtidens kompetenta kyrkopolitiker. En mycket intressant text med många inspel. Några kommentarer. 

Kyrkostyrelsen har tillsatt en demokratiutredning ledd av Marie Johansson (S), vilket är mycket bra, tycker jag. För ibland undrar jag hur vi har det med demokratin inom kyrkan. 

Lyssnar kyrkan på sina politiker, på sitt kyrkoråd eller på sitt kyrkofullmäktige? Svaret varierar naturligtvis på vem vi frågar i de drygt 1200 församlingar som är verksamma i Sverige. Men enligt min ringa åsikt träffar vi ofta på attityder och uppfattningar att kyrkan vet bäst hur kyrkan ska göra. ”Vi ska inte ge människorna det de vill ha, vi ska ge dem det de behöver”. En vansinnig uppfattning i mina öron. 

Därför håller jag med när Marcus när han skriver att kyrkan behöver ändra sin attityd gentemot de förtroendevalda.

Var man hämtar förtroendevalda påverkar hur församlingen ska utvecklas de kommande åren. Tror man att de bästa bara finns i gudstjänslivet, kan man få en introvert organisation där kyrkoherden bestämmer och övriga bara nickar instämmande.

Om man däremot vill utveckla sin församling till en modern organisation som hör vad medlemmarna vill ha och sedan levererar detta, kommer både församlingen och trivseln att öka avsevärt. Då ska man nog hämta förtroendevalda även från annat håll. 

Vem vet – kanske även antalet utträden kan minska. 

Nu ska vi i sanningens namn erkänna att uppdraget som kyrkopolitiker inte är något uppdrag som folk står i kö för. Tvärtom, kyrkopolitiker kallas i folkmun ”elefantkyrkogården” det vill säga, där sitter gamla avdankade politiker som inte längre är behövda inom sin organisation. 

Men likväl, en väl utbildad och sammansvetsat styrelse är en god tillgång för organisation, om organisationen vill nyttja deras kompetens vilket ofta inte verkar vara fallet inom dagens kyrka.

Därför behövs en attitydförändring gentemot de förtroendevalda Det finns en fara i att man ser ner på de förtroendevalda. Tyngdpunkten ligger ofta på att förtroendevalda behöver utbildning i uppdraget och detta måste ske i ett tidigt skede. 

Får man som förtroendevald information, blir uppmuntrad och bemött med respekt, blir man också bättre i sin uppgift. Förtroendevalda kan åstadkomma väldigt mycket under rätt förutsättningar. Men om organisationen inte förstår styrelsens uppdrag kommer styrelsen ofta att upplevas som en trög massa som bara sitter i vägen. Något som redan förekommer inom en del församlingar.

Om inget görs finns stor riks att kyrkan kommer sakna kompetenta kyrkopolitiker i framtiden. Frågan kan nog vara om vi inte redan är där.

Lasse Hasselgren
förtroendevald, Karlshamn