Inom Svenska kyrkan har vi rätt att tro olika

Svar till Öppen kyrka efter insändaren  i Kyrkans Tidning nr 23/2020. Det är mycket i denna insändare som väcker tankar, några vill jag belysa särskilt:

Öppen kyrka beskriver kyrkomötet (KM) som Svenska kyrkans (SvKs) högsta beslutande organ, men så är faktiskt inte fallet. I Kyrkoordningens 10:e kapitel, paragraf 10 står: ”Svks överklagandenämnd är ett särskilt organ för att ytterst (min förstärkning) överpröva beslut inom SvK.” Överprövandenämnden har alltså rätten, enligt den skrivningen, att just överpröva – även kyrkomötets beslut.

Man jämför ibland KM med Riksdagen, säger att KM har samma beslutanderätt. Men enligt Kyrkoordningen är det ju inte riktigt så. Lagtexter kan ändras av Riksdagen men Bibelns text (som bekännelseskrift) kan inte ändras av KM, bara tolkas i det som redan står.

Öppen kyrka har i sina stadgar, paragraf 1, en skrivning om att vara en grupp som ”...följer SvKs ordning.”, alltså är det i insändaren skrivna förvånande när man på det sätt som görs vill höja KMs beslut över nämndens eller åtminstone kräva nämnden ska följa KM:s beslut.

Så kommer vi till det om att ge alla människor full inkludering… Jag ska inte påstå att det förvånar mig att man med skrivning om ”allas inkludering” verkar mena ”alla som tror som vi”. Det syns kanske extra tydligt i skrivningen ”Även för de personer som vill hävda att kyrkan har två olika linjer i samlevnads- och äktenskapsfrågan...”.

Svk har två linjer. Det har aldrig hävdats annat i beslut. Det är till och med så fortfarande att även prästkandidater som säger nej till enkönade äktenskap har rätt att vigas till just präst. Det är en förvrängning, kanske i önsketänkande, av Öppen kyrka att påstå den ordningen är något som bara ”hävdas”.

Handlar upprördheten kring att EFS-prästen fick tillbaka sin krage om att vi på något sätt skulle kunna undvika att någon enda blir kränkt någon enda gång? I så fall får vi revidera Bibeln rejält, om vi nu hade rätt till det. För att då ta ett personligt exempel: jag lever som ensamstående – betyder det att jag borde anmäla präst till domkapitel för kränkning och utestängande om prästen predikar celibat för den som inte är gift?

Enligt Öppen kyrkas logik borde jag nog det och det hade blivit en hel del arbete för domkapitel genom åren. För att inte tala om hur mycket arbete som skulle genereras om man började anmäla alla präster som aldrig, vare sig inför konfirmander eller andra, talar om att det finns och får finnas såväl präster som andra i SvK som inte tror att nuvarande äktenskapssyn är förenlig med Guds vilja utan bara redovisar den positiva synen på enkönade äktenskap.

I sista stycket skriver man om demokrati. Det uttrycks ”…demokrati värnas...” i en mening där även människovärde, tillit och förtroende nämns. I en demokrati har vi rätt att tycka, tänka och till och med tro olika. Just det verkar inte passa Öppen kyrka: att vi faktiskt även inom SvK har rätt att tro olika. Jag tänker att man ska vara försiktig med ord som ”inkludering” och ”demokrati” när man så tydligt vill begränsa en grupps rätt till sin tro. Förtroende och tillit bygger för mig i mycket på just att demokrati värnas, en demokrati i ordets riktiga bemärkelse. Det värnandet ser jag inte i Öppen kyrkas insändare.

Som avslutning vill jag påpeka att jag givetvis håller med om att homosexuella inte ska kränkas. Vi ska vara noga med att, i alla sammanhang, betona att SvK rymmer olika synsätt på homosexuell utlevnad. Men om vi ska (försöka) att bara predika så att ingen riskerar att bli kränkt någonsin… Bibeln kommer att bli tunn!

Sammanfattningsvis förvånar det mig att Öppen kyrkas KM-grupp inte har större kunskap om att Överklagandenämnden faktiskt har rätt att pröva även KMs beslut. Det förvånar mig att man skriver om att människovärde inte ska kränkas på grund av sexuell läggning men samtidigt inte är främmande för att kränka på grund av tro, kristen övertygelse. Och det gäller inte bara denna präst, vi är än rätt många inom SvK som delar uppfattningen. Det förvånar mig att finna en sådan syn på demokrati hos en grupp aktiva i SvK som den som framträder i Öppen kyrkas insändare.

Det som kanske förvånar mig allra mest är dock att en nomineringsgrupp som heter just Öppen kyrka är så beredd att såväl stänga som låsa och regla kyrkdörrarna för en grupp bara för att dessa inte ”tror rätt” i en enskild fråga. För det blir resultatet när inte alla på samma sätt tänks kunna finna identifikation, oavsett det gäller sexuell läggning eller tro, i den kyrka som ska vara allas vår Svenska Kyrka.

Eva Hultén
boende Sthlms stift, medlem i EFS