Vilken sida av historien vill vi vara på?

Martin Lindblad Komminister i Örgryte församling

Hög tid att fundera på vilken sida vi står på i frågan om hbtqi-personers möjligheter att vara fullvärdiga medborgare i vårt samhälle.

Rysslands invasion av Ukraina har ritat om verklighetens karta, skapat ett sämre säkerhetsläge och dragit upp nya skiljelinjer i världen. Den har också satt fingret på en fråga som envist hålls aktuell genom konservativas försorg, frågan om homosexuellas rättigheter.

Det är hög tid att fundera på vilken sida vi står på i frågan om hbtqi-personers möjligheter att vara fullvärdiga medborgare i vårt samhälle. Vill vi vara en del av en frihetlig samhällsordning där medborgarna har rättigheter eller vill vi gå vägen mot repression och förföljelser? Vilken sida av historien vill vi vara på i denna fråga?

Uppställningen på sidan där man gör motstånd imponerar inte alls. I vintras kom Vladimir Putin i sin krigsretorik mot väst in på frågan om den dekadenta livsstil som härjar, där han bland annat sa att ”präster tvingas välsigna samkönade äktenskap”. Det kan väl inte kännas helt bekvämt att vara på samma planhalva som denne förtryckare och förbrytare, i gott sällskap av mullorna i Iran och ett antal andra. Det senaste och exemplet är Uganda och de omfattande och förskräckliga anti-gay lagar som antogs nyss.

I en värld där människor går under av krigshandlingar, översvämningar och jordbävningar är det inte förnekandet av rätten att leva tillsammans med en människa av samma kön som vi bör lägga fokus på, för världens elände är faktiskt inte ”bögarnas fel”.

Ibland uttrycks irritation över att kyrkan lägger tid och energi på hbtqi-frågor och att vi i stället borde fokusera på kyrkans huvuduppdrag. Detta resonemang hör man inte sällan från ett mer konservativt håll vilket är lite märkligt eftersom det bland annat är det konservativa motståndet mot till exempel homosexuellas rättigheter som gör att vi måste fortsätta ägna oss åt frågan. Om vi leker med tanken att alla skulle bejaka rätten att leva med och ingå äktenskap med den man önskar så kunde vi ägna oss åt annat. I stället står vi här och stångas mot varandras uppfattningar och vi som argumenterar för hbtqi-personers rättigheter inser att kampen inte är slut när vi ser hur motståndet på vissa håll ökar i vårt land och hur katastrofal utvecklingen är i många länder runtom i världen där homosexuella förföljs och dödas. Att förneka rättigheter för en grupp är ingen oskyldig hållning, en åsikt bland andra, eftersom den direkt drabbar en medmänniska. Det är också en hållning som i sin förlängning leder till förtryck. Plötsligt dyker moralpolisen upp som ska se till att vi lever anständigt.

I Svenska kyrkans sammanhang diskuteras mest huruvida präster ska tvingas viga men biskopar och kyrkomöte håller emot. I detta är jag överens med dem men hoppas att alla präster framöver ska viga samkönade. Själva sakfrågan borde rimligtvis fortsätta diskuteras och så här resonerar undertecknad:

Vigselns två huvuddelar är dels den juridiska akten där två människor ingår ett muntligt avtal, dels gudstjänsten med bibelläsning, förkunnelse, bön och välsignelse. För den som har tagit emot den juridiska rätten att viga borde det falla sig naturligt att inte hitta på en egen ordning där man väljer att exkludera denna handling till att enbart gälla två personer av olika kön. Rätten att viga går att avstå om man finner ordningen felaktig. Det är faktiskt skillnad på att ha en åsikt och att förvägra någon hans eller hennes rättigheter.

I den andra delen, gudstjänsten, så vänder vi oss till Gud i glädje över att två människor har funnit varandra och vår bön är att kärleken de har till varandra ska bestå och växa till. Hur skulle det någonsin kunna vara fel att leva i en ömsesidig relation som är präglad av kärlek?

Jo, säger då den som gör en konservativ tolkning av skriften, det går bra att ha en homosexuell läggning men att ta konsekvensen av den och leva tillsammans med en annan är fel. Hur lätt och bekvämt är det inte för en heterosexuell person att ha denna åsikt? Den drabbar ju på inget sätt en själv och flisan i broderns öga tar dessutom bort fokus ifrån bjälken i det egna. (Matt 7:3) Skulle vi inte kunna vara överens om att lämna frågan om vad som händer i sängkammaren till de direkt inblandade och att vi, var och en, får ta ansvar för vad som sker där? Varför skulle någon annan rimligen ha med det att göra så länge det inte handlar om våld och övergrepp? Varför ska vigselprästens samvete vara avgörande? Släpp ambitionen att ta ansvar för någon annans sexualitet och tänk i stället, att det får var och en svara för inför Gud. Med den hållningen går det också att välsigna två personer av samma kön i vigselgudstjänsten. De vill leva tillsammans och de står inför Gud i tacksamhet och glädje, med den helt rimliga förväntan att inte behöva känna skam utan att deras kärlek fårfinnas i vår kyrka och i samhället på lika villkor.

Martin Lindblad
Komminister i Örgryte församling

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Taggar:

Hbtq Vigsel

Prenumerera på Nyhetsbrev

34 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Foliehatt
Detta var väl ändå lite väl mkt snömos? Förstår inte riktigt hur det går från Putins invasion av Ukraina till äktenskapsfrågan i Svk.
Karin Janfalk, ledamot i Kyrkomötet för Öppen Kyrka
Ett stort och varmt tack till dig Martin Lindblad för din tydlighet i detta. Vill egentligen bara göra ett tillägg och det är att utöver sexuell läggning behövs det en lika stor tydlighet i att stå upp för allas rätt även när det gäller könsidentitet och könsuttryck.
Konstruktiv kritik
Varför använda ord som "snömos" och "foliehatt"? Det räcker väl att säga att kopplingen mellan kriget och äktenskapsfrågan kan kännas långsökt? Saklig och konstruktiv kritik på andras tankar och text är alltid bra. Om det ska bli ett vettigt samtal där människor och samhället utvecklas, så är det bättre att argumentera för sin sak, än att komma med nedsättande ord. Sedan kan man ju också välja att läsa andras text utifrån huvudbudskapet eller utifrån detaljer. Man kan välja att försöka förstå vad en människa menar, och ändå inte hålla med. Eller välja att slå ned på enskilda argument. Tillsammans kan vi välja att skapa den dialog och det samtalsklimat vi vill ha. (Matt 7:12)
Gary Aelius
Rimligen bör vi vara på samma planhalva som Bibeln.
Gary Aelius
Det känns naturligt att hålla sig på den Kristna planhalvan. När Nya Testamentet specifikt tar upp dessa frågor är den tydlig och lämnar knappast något tolkningsutrymme. Det är kanske därför det inte är så lättvindigt för många kristna att välja andra planhalvan.
Olika perspektiv
Det finns många olika uppfattningar om vad som är "samma planhalva som Bibeln" och "den Kristna planhalvan". Det är inte givet. Det skiljer sig åt mellan olika kristna. För en del betyder det att homosexuella par inte kan få Guds välsignelse i en vigsel och för en del betyder det tvärt om att alla par, av lika eller olika kön, verkligen får Guds välsignelse. Vi tolkar Bibeln och det kristna budskapet på olika sätt. Vad är Bibelns och Nya testamentets kärna? Texterna är ju från olika tider, skrivna av olika författare, i delvis olika samhällen. Samhällen som dessutom är ganska olika vårt eget samhälle med de mänskliga rättigheter och den förståelse vi har för människan idag. Förr i tiden trodde man att homosexualitet var en sjukdom. Nu vet man att det inte är det, det är bara en variation. Förr i tiden var det straffbart att ha sexuellt umgänge med en person av samma kön. Idag är det inte lägre så, i Europa. Men det finns fortfarande länder där det är straffbart. Tänk om det var straffbart att vara vänsterhänt. Vad svårt det skulle vara. Och vad skulle Jesus säga om allt det här? Skulle han verkligen fördöma två vuxna människor av samma kön, som vill leva i kärlek och trohet?
Johan
Lite rörig artikel. Om det är en mänsklig rättighet för alla par att ingå äktenskap i Svenska kyrkan, och om det är viktigt att alla präster ger sin välsignelse - varför talar Martin Lindblad bara om monogama relationer? Här låter han lite diskriminerande som exkluderar polygama par från diskussionen. Martin Lindblad verkar ha samma åsikt som Putin att äktenskap endast ska ingås av två personer (om det nu är viktigt att blanda in Putin i diskussionen om vigslar i Svenska kyrkan).
Karin Janfalk, ledamot i Kyrkomötet för Öppen Kyrka
Visst finns det tolkningsutrymme i Bibelns texter. Det finns det i alla texter. Till och med våra lagtexter behöver ibland tolkas. Och verkar det som om olika texter i Bibeln krockar med varandra är en gammal regel att det dubbla kärleksbudet (om att älska Gud över allting och sin nästa som sig själv) alltid har företräde.
Johan2
Tycker den här debattartikeln tydligt pekar på nivån för den teologiska diskussionen för stunden. När de som har en annan uppfattning än en själv förknippas med Putin och invasionskrig av Ukraina. Klart retoriska poänger. Men knappast en hederlig argumentationsteknik. Jag har rätt och du/ oliktänkande har fel, och står på den "onda sidan". Att detta dessutom applåderas av kyrkomötesledamöter är inte förtroende ingivande.
Olika perspektiv
Skribenten nämner inte begreppet "mänskliga rättigheter". Och åsikten att äktenskap endast ska ingås av två personer är det långt fler än Putin som har. Bland annat har vi en lagstiftning i Sverige som stipulerar samma "åsikt". Så att blanda in Putin i det argumentet håller inte riktigt. Försök att se vad skribenten själv skriver. Rannsaka debattartikelns egna argument och försök att förstå ANDEMENINGEN i det skribenten vill säga. Vad är det skribenten försöker säga? Oavsett enskilda argument i texten? Vad är huvudpoängen? Ligger det något i det författaren vill ha sagt? Kan vi visa förståelse för varandras ståndpunkter samtidigt som vi håller på vårt eget perspektiv? Jag tror vi kan det, och att samtalet skulle bli mera konstruktivt på så sätt.