Inte polariserad – utan under attack

Jonas Eek, opinionschef i Kyrkans Tidning, menar att kyrkovalet visar på en “polarisering” i kyrkan. Extremhögerns Alternativ för Sverige (AFS) och Vänstern i Svenska kyrkan (Visk) framställs som två “ytterligheter” eller “diken” i kyrkopolitiken. Jag menar att det döljer det verkligt stora problemet, nämligen att kyrkans profetiska diakoni för fattiga och förtryckta är under attack från en högerpopulistisk trend som breder ut sig alltmer över hela världen. Visk har ett program som faktiskt ligger närmare kyrkans centrala budskap för befrielse och rättvisa för alla folk.

AFS liksom Sverigedemokraterna (SD) är å andra sidan ett främlingsfientligt och nationalistiskt parti, som bekämpar kyrkans profetiska roll för internationell fred och rättvisa för alla folk och som även utgör ett hot mot demokratin. De vill i stället ha en konservativ och nationalistisk kyrka enbart för infödda svenskar. De har även fått med sig övriga partier som blivit alltmer invandringskritiska och menar då att kyrkan blivit för ”politisk”.

Jag har under hela mitt vuxna liv engagerat mig i dessa frågor för kyrkans mission i världen som också handlar om internationell solidaritet och Guds rättvisa för alla folk. Det har då för mig blivit väldigt tydligt att kyrkans profetiska budskap har sina rötter både hos Gamla testamentets profeter och i Jesus undervisning om Guds rike. Det är snarare så att det är vänstern som senare i modern tid börjat uttrycka sig i liknande politiska termer, medan den kyrkopolitiska högern har blivit påverkad av den världsliga maktens ointresse för frågor som handlar om krav på jämlikhet och ekonomisk rättvisa.

Att framställa detta som polarisering mellan två ytterligheter är i sig ett politiskt ställningstagande för en rent ”inomkyrklig” politik som inte ser att kyrkans profetiska roll i världen är hotad. Det budskapet handlar om Guds rike med Guds ekonomi redan i denna världen. Och därmed även om ekonomisk rättvisa, eftersom det faktiskt är den rikaste delen av världen som nu utgör det största hotet mot både mot demokratin och en andligt hållbar utveckling.

Eskil Jonsson