Kristendomen är förnuftig

I den mediala debatten förfäktas ibland att det är något ologiskt och orationellt med kristendomen; religion säger man är baserad på känslor, och detta till skillnad från naturvetenskap som baserar sig på reella fakta. Denna inställning framskymtar till exempel i kulturskribenten Mattias Oscarssons artikel i Sydsvenska Dagbladet från den 29 december 2023.

Under rubriken Svenska kyrkan gör logiska kullerbyttor inleder Oscarsson med att tala om att ärkebiskop Martin Modéus är ologisk när han i ett SvT-inslag säger att: tron på att Gud inte finns är också en tro.

En orsak till missuppfattningen är kanske att kristendomen ofta reduceras till en samling traditionstyngda berättelser som får allt svårare att vinna gehör i dagens verklighet. Det är inte brukligt att uttrycka kristna idéer i sakliga termer, det är enklare och risken för mothugg är mindre om man hänger sig åt Bibelns känslomässiga berättelser.

Men denna undfallenhet får konsekvenser, vilket till exempel  blev tydligt i en annan artikel i Sydsvenskan (9/1-2024) där kulturskribenten Anders Ekström börjar sin artikel med att göra en travesti på Julevangeliet, men kommer så småningom till sin syntes: Svenska kyrkan ägnar sig åt predikan och mission. Det begränsar charmen i ärkebiskopens okunskap. Svenska kyrkan håller sig med en text som är helig, och med budord som man utan att blinka använder för att i stor detalj tala om för människor hur man bör leva för att välkomnas i Guds rike, och vad som händer om man inte följer stipulerade regler.

Säger skribenten som förefaller att mer tala om den judiska tron i Gamla testamentet, än om Evangelium. Svenska kyrkan är en luthersk kyrka som bygger sitt budskap på räddning genom Kristus, inte genom att följa den judiska lagen. Se till exempel Romarbrevet.

Trots att uppståndelsen inte kan förklaras i naturvetenskapliga termer så går det alldeles utmärkt att tala kristendom med logiska förtecken eftersom kristendomen i grunden är en förnuftig religion. Bibeln lyfter också fram förnuftets förtjänster: Du har stängt dem ute från vett och förnuft, därför skall du inte låta dem triumfera (Job 17:4), säger Job. Och säger Paulus: Lämnad åt mig själv tjänar jag alltså med mitt förnuft Guds lag och med min köttsliga natur syndens lag (Rom 7:25). Därför, låt oss använda vårt förnuft och nu granska Oscarssons logiska käpphäst.

Är ärkebiskopens påstående att tron på att Gud inte finns är också en tro en logisk kullerbytta? Som stöd för den anklagelsen säger Oscarsson att det skulle räcka med att byta ut Gud mot tarotkort ”för att de flesta skall inse att resonemanget haltar”. Men här är det istället Oscarsson som faktiskt gör en logisk saltomortal.

Ordet Gud är en metafor för något som inte går att klassificera, medan tarotkort mycket väl kan beskrivas och de kan till och med tillverkas av människor. Gud och tarotkort tillhör därför olika kategorier och går i logisk mening inte att jämföra.

Man brukar säga att denna typ av logiska missgreppet är som att ”jämföra äpplen med päron”. Och detta bortsett från det faktum att det är en gigantisk storleksskillnad i teoribildning och kulturella avtryck mellan kristen tro och tro på tarotkort, vilket också det gör jämförelsen absurd.

Inom naturvetenskap som till skillnad från humanistisk vetenskap rör sig i en värld som enbart består av materia och energi, där tror eller misstror forskare olika teorier som de strävar efter att bevisa eller att motbevisa. Teorin med starkast evidens brukar vinna och når konsensus i forskarvärlden.

Inom humaniora som till betydande del rör sig i människans andliga värld, frikopplad från materia och energi kan det bli svårare att bevisa eller motbevisa teorier, som till exempel att Gud är verksam i världen. Men bara för att förutsättningarna är problematiska och eventuella bevis blir mindre absoluta, behöver det ju inte betyda att den humanistiska forskaren eller den religiösa sökaren skall ge upp sina ambitioner att försöka förstå. Människan kan ju fortfarande använda sitt förnuft och sin förmåga att samla in trovärdiga uppgifter och tecken, och utifrån dessa pröva teorier och idéer, och även sådana som uppstår ur konst, och religion.

Religiös tro är en känslomässig upplevelse, inte en intellektuell, skriver Oscarsson. Men detta är inte sant, religiös tro är inte byggd på känsla. Religiös tro fordrar ett intellektuellt engagemang, och detta gäller i all synnerhet för de bibliska religionerna.

Bibelns böcker är författade av intellektuella personer och det krävs ett intellekt för att tillgodogöra sig texterna. Talar texten till läsaren uppstår en relation i ömsesidighet; en relation som kan uppväcka olika känslor hos läsaren, men känslorna bor i läsaren, inte i relationen och definitivt inte i texten.

Kristendomen är liksom naturvetenskap baserad på tro. Ordet tro används oftast för religiös övertygelse, men betyder i grunden att man uppfattar något som sannolikt, och har tillit till denna sin uppfattning.

Den naturvetenskaplige forskaren liksom den religiösa sökaren måste tro på att världen och existensen går att beskriva i rationella termer och på sin egen hjärnas förmåga att förstå förklaringarna. Forskarens tro är inte blind utan forskaren baserar sin tro på evidens och på sitt förnuft. Kristen tro är inte heller blind. Även den baserar sig på evidens i form av ledtrådar och vittnesmål, och på det mänskliga förnuftet.

Oscarsson påstår ”att ta till logiska resonemang är lönlöst”. Men han bortser då från att kristendomen i primärledet förutsätter läskunnighet och läsförståelse, vilket i sin tur är helt beroende av en rationell och förnuftigt tänkande människohjärna.

Bibeln är ett resultat av ett kulturprojekt som hållit sig aktiv i mer än 2500 år, och detta kulturfenomen har påverkat människors syn på sig själva, på varandra och på samhället mer än något annat enskilt kulturprojekt någonsin har gjort.

Bara mot den bakgrunden är det intressant att försöka förstå och ta ställning till Bibelns texter, och bestämma sig för vad som talar till mig som person och vad som inte talar till mig. Båda förhållningssätten resulterar i en tro på vad som är sannolikt, eller vad som inte är sannolikt; vad som är tillförlitligt eller vad som är otillförlitligt; vilka idéer jag vill tro på eller vilka idéer jag inte vill tro på.

Kanske försökte Oscarsson hävda att bejakelse av en idé är tro, medan ett förkastande av samma idé är otro och att de skulle vara två helt skilda saker. Tro och otro är förvisso två olika ord och då skulle man ju också kunna säga att de står för olika begrepp, något som en AI-bot nog skulle hålla med om eftersom sådana brukar ha problem med negationer.

Men säger det mänskliga förnuftet, tro och otro är bara två sidor av ett och samma mynt. Två sidor av ett och samma mynt är en metafor som AI-hjärnan också kan ha problem med, men som människohjärnans förnuft väl kan hantera.

Det mänskliga förnuftet är tvärtemot maskinhjärnan ganska bra på att arbeta med såväl metaforer som med negationer. ”Tron på att Gud inte finns är också en tro” är ur människohjärnans synvinkel ett förnuftigt ställningstagande.

Detta att vända på argument från ett bejakande till ett förnekande är en välkänd logisk metod som vid flera tillfällen tillämpas i Bibeln: Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son. Den som har hans son har livet. — Den som inte har Guds son har inte livet (1 Joh 5:11―12). Eller som Ulf Lundell lär ha sagt: ”En inställd spelning är en spelning det också”.

Göran Molin,
gudstjänstvärd i Maria Magdalenas kyrka, Lunds östra stadsförsamling