Kristet ledarskap endast för män?

Jag blev väldigt glad över att få ett litet paket med posten så här när terminen börjar. Det var från Andreas Holmberg,vår biskop i Stockholm som jag tycker så mycket om.

En liten bok om andligt ledarskap, som en motröst kanske till texter och idéer om ledarskap som tar sin utgångspunkt i managementkulturen.

Boken är skriven för trettio år sedan av Henri Nouwen och heter I Jesu namn – att leda med sann auktoritet.

Men jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte. Jag har läst den här boken för länge sedan, nu läser jag om den.

Den reproducerar en syn på kristet ledarskap som något som utövas av män, inspireras av män och delas mellan män.

Den bygger på en syn på kallelse och utvaldhet (prästens och pastorns) som jag finner ytterst förlegad och ett förhållningssätt till makt som något vissa har och andra inte.

Författaren reser för att leva bland ”de handikappade” för att bli inspirerad, möta Gud och få syn på sig själv. Inte en enda gång förekommer omnämns eller citeras en kvinna i boken.

Vid tre tillfällen omnämns i allmänna ordalag ”män och kvinnor”. I efterordet omnämns ”en kvinna” (som läst Nouwen) och vid ett tillfälle ”min hustru”.

Män som skriver, citeras, namnges eller refereras till är följande:

Jesus
Henri Nouwen
Martin Lönnebo
Broder Roger
Murray mc Donell
Fader Vincent
Matteus
Bill van Buren
Jean Vanier
Petrus
Johannes
En handikappad (han)
En presbyterian (honom)
Bret Easton
Trevor
Herren
Markus
Robert Greenleaf
Paulus
Timoteus
Vincent Dwyer
John Smeltzer
Johannes av Korset
Anthony Bloom
Jakob
John Garvey

Två år efter Metoo. När kyrkan som kyrka, som samhällsaktör och som arbetsplats står inför stora utmaningar och i en tid när kvinnor, hbtq-personer, människor av färg och med funktionsvariationer osynliggörs och hotas varje dag.

Hallå!

Anne Sörman 
präst, aktivist i #Vardeljus