Kyrkoherdens uppgift – att visa vem Kristus är

Jag har i olika sammanhang kommit i samtal om begreppet ”andligt ledarskap”. Några hävdar att det är ett så kallat ”icke-begrepp”. Jag menar att det är ett viktigt begrepp för kyrkan.

Som kyrkoherde är man en ledare på flera olika sätt. Man är till exempel arbetsledare. Det är tydligt och klart uttryckt i kyrkoordningen och det går att förstå ur gängse organisations- och ledarskapsteorier. Man är också slutansvarig chef. Som sådan kan en kyrkoherde jämföras med andra chefer i samhället och kallas ”församlingens vd”.

Detta är något man kan lära sig genom att utbildas och studera ledarskapsteorier, arbetsmiljölagen, semesterlagen, avtalsrätt och beteendevetenskap. Man kan lära sig hur andra och man själv reagerar under stress. I detta avseende skiljer sig inte kyrkoherdens ledarskap från det som vilken vd eller chefstjänsteman som helst utövar.

Utöver ovanstående är kyrkoherden även en teologisk ledare. Egentligen är det teologiska ledarskapet en grund för arbetsledarskapet på samma sätt som andra specialiserade chefer har sin kunskap som grund för sitt ledarskap.

En rektor är pedagogisk ledare och använder sin kompetens inom pedagogik när det kommer till arbetsledning, budgetarbete och redovisning av verksamheten. På samma sätt använder en klinikchef på sjukhuset sin medicinska kunskap när det gäller prioriteringar och planering.

Det räcker dock inte att vara en påläst och utbildad arbetsledare och en kunnig teologisk ledare för att vara kyrkoherde. Vid mottagningsgudstjänsten säger biskopen, eller den biskopen utsett att leda gudstjänsten, att kyrkoherden är församlingens andliga ledare.

Jag menar att det är av största vikt att kyrkoherden är en andlig ledare. Det ska även övriga präster, och andra medarbetare, vara. Flera församlingsmedlemmar kan vara andliga ledare utan att ens vara utbildade till det. Men endast en får det tillsagt att vara det – kyrkoherden.

En andlig ledare ska visa vägen till tro på Kristus. Det handlar inte bara om att ge teologiska förklaringar. Inte heller begränsar sig detta ledarskap till de anställda, förtroendevalda eller ens de ideella. Hela församlingen innefattas.

Det handlar snarare om att leva i tro på ett sådant sätt att andra vill följa efter. Man ska vara ett föredöme i tro och visa vad ett kristet liv innebär och vad en kristen tro får för konsekvenser.

För att göra det kan man förvisso utbildas, men det handlar mer om att själv växa i tro. En kyrkoherde, och varje andlig ledare, ska arbeta med att lära känna Kristus allt mer. Man behöver leva i bön och ta emot förkunnelse. Man behöver leva av och med sakramenten.

Om man lär arbetsledarskap och teologiskt ledarskap genom teoretisk inlärning och övande i praktiken lär man andligt ledarskap genom att leva nära Kristus, genom att leva i sin tro.

Ser man till förebilder inom det andliga ledarskapet i Bibeln kan man inte undgå att börja med Jesus själv. Jesus kallar sig själv herde, och så säger vi också kyrko-herde, inte kyrkochef eller liknande. Jesus är den Gode Herden, och vi är kallade att gå i hans efterföljd. 

Det är ett tjänande ledarskap och ett ledarskap som ”går med”. Det handlar inte om att peka ut en väg, snarare om att leva i gemenskap. Jesus gick med sina lärjungar, åt med dem, sov med dem och bad med dem.

Maria är en av de viktigaste andliga ledarna. Hon bar Gud i sin egen kropp och gav honom mat från sig själv då hon ammade honom. 

En kyrkoherde förväntas inte dela sitt liv på det sättet, men att dela livet med församlingen är ett sätt att visa vägen i tro. Jesus förklarar vem han är – och visar det. Som kyrkoherde har man uppgiften att visa vem Kristus är.

Maria är en av de viktigaste andliga ledarna vi kan tala om! Hon bar Gud i sin egen kropp och gav honom mat från sig själv då hon ammade honom. Hennes svar till ängeln blev ett ja, utan att hon kan ha vetat vad det innebar. Hennes tro på Gud blev hennes garant och därför är hon vår förebild i att ”bära Gud till människor” och att säga ”ja” även när det tycks omöjligt.

Petrus är en person som blir utnämnd till ledare av Jesus själv. Han har ett så stort engagemang att han inte kan vänta i båten utan kliver av och går Jesus till mötes. Han drar svärd i Getsemane och bedyrar att han aldrig ska lämna sin Mästare. Ändå är det just det han gör. Han sviker och når inte upp till sina egna ideal. Honom utser Jesus till de andras ledare.

Kan Petrus bli ledare kan vi vila i att Gud kan upprätta den misslyckade och sända även den som inte räcker till. 

Det jag ser hos Petrus är en kärlek och en hängivenhet. Aquila och Priscilla i Apostlagärningarna är exempel på ett delat ledarskap. När de lyssnade till Apollos insåg de att han behövde hjälp att komma vidare och undervisade honom om dopet. De uppmärksammade en lucka och tog sig an Apollos utan att ta strid. Syftet var att komma närmare Kristus – och att leda andra närmare Kristus.

En kyrkoherde ska vara chef, som kan såväl arbetsrätt som psykologi och ledarskapsteori. Man ska vara en teologisk ledare som med sin kompetens kan leda arbetet i kyrkoråd och personalgrupp med att ta fram budget och verksamhetsplanering som vilar stadigt på en teologisk analys och vidare kunna svara för vägval i det löpande arbetet.

Men framför allt ska man vara en andlig ledare som uppfylls av att lära känna den uppståndne Jesus Kristus allt mer genom bön och bibelläsning så att andra vill följa med i närmandet av Kristus.

Johan Tyrberg
biskop, Lunds stift