Låt oss få se modiga, inte ängsliga, biskopar

REPLIK

I en debattartikel ger sig biskop Johan Tyrberg in i diskussionen om flygresandet och mängden flygresor som kan göras. Jag vill bemöta en del av det du, Johan, säger eftersom ett av dina huvudargument är direkt felaktigt. Du argumenterar att, som du formulerar det, ”Ökar vi det (slitaget på jorden) i ena ändan behöver vi minska det i en annan”.

Det är i grunden en variant på argumentet att eftersom jag sopsorterat så duktigt så kan jag unna mig en resa till Kanarieöarna. Men klimatarbetet är inte ett nollsummespel. Vi är i ett läge då vi måste minska våra utsläpp inom alla sektorer för att så långt det bara är möjligt säkra en rimlig värld att leva i. Och den ska vara rimlig inte enbart för en välsituerad medelklass i väst utan även för människor på andra delar av Jorden och för alla de mer-än-mänskliga varelser och växter som delar den här planeten med oss.

Act Svenska kyrkan lyfter gång på gång fram vikten av klimaträttvisa som en omistlig del av kyrkans uppdrag och där bland annat
utgår från de rapporter som IPCC släppt de senaste åren som otvetydigt visar att människans utsläpp av växthusgaser gör att vi befinner oss i en klimatkris där den globala medeltemperaturen ökat med drygt en grad sedan förindustriell tid. Därför spelar varje ton växthusgas som inte släpps ut roll!

Så av rättviseskäl, som även biskopsmötet lyft fram – att den som har mycket också har ett stort ansvar, alltså att klimaträttvisan är rotad i en biblisk tanke (Luk.12:48), måste vi göra allt vi kan för att snabbt minska våra utsläpp.

Tyvärr tar du även till argumentet att de som kritiserar mindre nödvändiga flygresor som görs av olika kyrkliga företrädare skulle ägna sig åt godhetssignalering. Det är ett oerhört förminskande av den oro och ibland ångest som finns hos många människor i dag. Vi vet från flera undersökningar att många i Sverige känner en stark oro för framtiden och klimatförändringarna. 2024 kom WWF med den senaste Klimatbarometern. En undersökning där man intervjuar 2000 svenskar i åldersspannet 18-79 år. Av dessa är det 50 procent som känner en stark oro inför klimatförändringarna och 68 procent vill se att politiken gör mer för att begränsa
klimatförändringarna. Att då kalla kritik mot ett ohållbart resursanvändande för ”godhetssignalering” är ovärdigt och visar på att du verkar vara mer angelägen om att slippa möta kritik än att ta en seriös diskussion om hur vi snabbt och med störst effekt minskar våra klimatbelastande utsläpp.

Det finns även en hänvisning till att du ”hört flera exempel på personer…” Jag hoppas att vi kan slippa anekdotisk bevisföring från kyrkans högsta ämbetsinnehavare! Nivån på argumenten förtjänar att vara betydligt högre och framför allt mer förankrade i forskning.

Krisen är på riktigt, vilket du ju inte förnekar. Det som saknas är ett agerande i linje med krisens omfattning och påverkan. Och vi behöver en seriös diskussion och ett uppriktigt samtal om detta eftersom klimatarbetet i stor utsträckning är ett rättvisearbete. Vi i den rika delen av världen ska snabbare än andra minska vår resursförbrukning eftersom våra utsläpp drabbar människor i fattigdom och utsatthet mest.

Ja, vi kommer behöva äta, resa och bygga även i framtiden, men vi måste göra det på ett sätt som ger de fattigaste möjligheten att bygga upp en välfärd, en infrastruktur, bygga sjukhus, skolor och så vidare. Ett av kyrkans absolut viktigaste uppdrag i världen är att lyssna till de som lever i utsatthet och agera för att minska den utsattheten. Det finns inget scenario där vi i Svenska kyrkan gör det genom att öka vår resursförbrukning, vårt flygande!

I Ett biskopsbrev om klimatet uppmanas vi läsare av Svenska kyrkans biskopar att utöva ledarskap: ”Det behövs ledarskap...i kyrkor och församlingar behövs människor som formulerar visioner, vågar ta ställning och tar konkreta initiativ, som inte ängsligt väntar in vad andra ska göra och tycka. (Ett biskopsbrev om klimatet, sida 87).

Så låt oss få se, inte ängsliga biskopar, utan modiga biskopar som vågar prata om allt det svåra med livsstilsförändringar, som målar nya bilder av det goda livet, som utmanar invanda föreställningar och som visar ledarskap. Här har du, Johan, och flera visat ledarskap tidigare, till exempel när biskopsmötet i en debattartikel som publicerades 2021 i Dagens Nyheter skriver att det råder klimatnödläge och pekar ut mänsklig aktivitet som huvudorsak till att vi befinner oss i detta nödläge. Och dessutom lyfter fram klimatkrisen som en existentiell kris.

Jorden är Herrens med allt den rymmer (Ps 24:1) skriver psalmisten. Den är inte vår att förbruka. Så låt oss ha ledare som är modiga, som vågar visa på nya vägar framåt, som utmanar och ifrågasätter en livsstil som föröder skapelsen. Det är inte att upprätta en syndakatalog eller klimatfromhet. Det är att låta kyrkans tro och teologi vara relevant i den tid vi lever.

Claes Hedström, stiftsadjunkt för ekoteologi och kris och beredskap Uppsala stift