En bön på valdagen

Hur ska man som kristen rösta på söndag? Vi är många som undrar i slutet på en valrörelse som knappast stärkt tron, hoppet eller kärleken. Kanske blir frågan särskilt legitim i en tid då institutionaliserad andlighet blir allt mer sällsynt, samtidigt som religion har en framträdande roll i den politiska debatten. Vet politikerna vad de pratar och beslutar om? För frågor om friskolor, hädelselagar, kultur, traditioner och värderingar är ämnen som också tangerar tro och andlighet.

Har kyrkan eller kristen tro någon vägledning att ge inför söndagens val? Om man vänder på frågan verkar religion ha marginell praktisk inverkan på partierna. Även om vår västerländska demokratiska kultur har sina rötter i en judisk-kristen idétradition, är det ett arv som i dag mest tycks utgöra en bakgrund och sällan något mer. Om man ska tro vår systertidning Sändaren, som haft en ambitiös bevakning av Equmeniakyrkans partiledarutfrågningar i Vårgårda, gavs där väldigt vaga besked om religionens samhällsroll. Statsvetarprofessorn Magnus Hagevi drar slutsatsen ”att flera av partiledarnas egen erfarenhet av kyrkor och kyrkligt aktiva tycks vara liten” (Sändaren 35/2022).

Till en sådan okunskap kommer att tro och politik är känsliga ämnen. De två utgör till och med samtalsämnen som man, enligt talesättet, bör undvika för att inte förstöra den goda stämningen. Men kanske den goda stämningen redan är fördärvad. Ett tecken på det kan vara att kyrkan och politiken diskuteras allt oftare. Därmed har det kommit att bli ett återkommande ämne också på denna ledarsida.

Frågan är komplex. Å ena sidan är en tro utan gärningar död och därför får kristen tro praktiska och politiska konsekvenser. Å andra sidan är det av flera skäl olyckligt när kyrkans röst reduceras till att bli en politisk röst bland alla andra. Dels eftersom det sällan finns ett kristet svar på en fråga, utan man kan med goda argument landa i olika slutsatser. Dels då det inte finns någon som kan uttala sig i Svenska kyrkans namn i politiska frågor, eftersom kyrkan är en gemenskap kring en tro och inte kring politiska åsikter.

Men att frågan om trons relation till politiken är känslig och komplex innebär naturligtvis inte att vi som kristna och kyrka ska avstå från att arbeta med frågan eller dra oss undan det politiska livet av samtal, debatt och val. Tvärtom. Vi ska dra slutsatser av vår tro och kanalisera våra övertygelser i olika typer av samhällsengagemang. Men vi gör det som enskilda myndiga kristna och kommer därför att hamna i skilda slutsatser. Det är en fråga om såväl människosyn som kyrkosyn. Och minns då, att det inte är farligt att tycka olika utan det är när alla måste tänka likadant som det blir obehagligt.

Rent praktiskt gör man klokt i att inleda valdagen med att fira gudstjänst. På söndag är det diakonins söndag med medmänniskan som tema. Det passar bra. Evangeliet rymmer utmanande ord från Jesus bergspredikan. Att stanna upp inför dessa ord i bön, förkunnelse och överlåtelse är en god start på valdagen. Och på väg mot valurnan kan man be om tro, hopp och kärlek, med ord från söndagens bön:

Evige Gud,
du som uppenbarade din kärlek
och blev människa på jorden,
stärk vår tro och öka vårt hopp,
så att vi fylls av kärlek till den
mänsklighet du älskar.

Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.

Amen.