Man kan inte kringgå den organiska kemin

Centralt för naturvetenskap är att man kan mäta och räkna på rörelse och förändring; att det finns lagbundna samband där tid, massa och befintlighet ingår i matematiken.

Det var den judiska förståelsen om att Gud är en ordningens gud, som agerar och handlar rationellt, som öppnade upp för tanken att söka finna lagbundna samband i Guds skapelse, i naturen. Hur detta tänkesätt spreds och utvecklades är ett ämne i sig, som här måste lämnas därhän. Det handlar i alla händelser om en progressiv utveckling.

Att liv kan uppkomma av sig självt, tids nog, är en dominerande tro i dag. Man kan dock inte kringgå den organiska kemin och hoppas att det finns en materialistisk förklaring till livets uppkomst, hur många exoplaneter man än tror existerar och hur lång tid som än tas till. I så måtto måste jag grusa Lars Åke Holmgrens förhoppning och tro, uttryckt i KT nummer 44/19. 

Den organiska kemin ger inget stöd för en sådan utveckling. Dess spelregler medger över huvud taget inga ostyrda syntesvägar till de dominerande typer av organiska molekyler som föreligger i allt levande, vare sig det är proteiner, kolhydrater, lipider eller nukleinsyror.

Apropå planeter; här följer några rader som uppges ha skrivits av Johannes Kepler, som elegant fann ut att planeternas banor runt solen är elliptiska:

”Må Gud se till att mina fantastiska teorier överallt och till fullo får den effekt på tänkande människor som jag strävat efter i min avhandling; nämligen att tron på världens skapelse skall förstärkas genom dessa yttre bevis, att skaparens tanke kan bli igenkänd och att hans outtömliga vishet får lysa fram allt klarare för varje dag. Då kommer människan äntligen att erkänna den verkliga omfattningen av hans makt och vishet och inse att Gud, som har lagt grunden till allting i denna värld i enlighet med kvantitetslagarna, också har utrustat människan med en intelligens som kan begripa dessa lagar.”

Hans Malmberg