Många – men inte alla – tolkningar är möjliga

Det är inte helt enkelt att skriva något om det som berör ända in på skinnet utan att det sätter i gång reaktioner och drar hit och dit. Varför just synen på identitet och sexualitet är sådana områden har jag inget riktigt bra svar på.

Det enklaste vore ju om vi bestämde oss för att fokusera på vilka val vi själva vill göra i dessa ärenden och hur vi var och en speglar oss i Bibelns berättelser i första hand gällande våra egna liv och inte så mycket gällande andras. Nu kommer inte alla att hålla med om den inställningen, vilket gör att jag ändå väljer att kommentera något av det som framkommit efter vår debattartikel i KT 23/2020.

För det första, vårt fokus var inte på äktenskapssynen/synerna utan på besluten från 2005 om att inte skuldbelägga och/eller fördöma homosexuell orientering och att aktivt motverka diskriminering. Cristina Grenholm svarar i en artikel i KT 25–26/2020 på frågan om den som avger vigningslöften också lovar att inte skuldbelägga homosexualitet: ”att de olika synsätt som finns på homosexualitet och samkönade äktenskap inte betyder att Svenska kyrkan saknar en gemensam hållning.

En organisation kan inte säga både ja och nej. Här säger Svenska kyrkan ja. Det finns en gemensam hållning och därför ett ansvar för var och en i vigningstjänsten att förhålla sig till den på ett bra sätt”. Jag är glad för den tydligheten, även om jag förstår att också det svaret kan tolkas på flera olika sätt enligt andra.

För det andra, när det gäller ­synen på demokrati säger vi i Öppen kyrka att vi i dag förhåller oss till att det finns olika syn på samlevnad och äktenskap och tar oss samtidigt rätten att jobba för en förändring på sikt. Det betyder inte att vi sätter oss över gällande regler och ramar utan just att vi samtidigt är lojala och försöker få till förändring, i det här fallet för hbtq-personers inkludering.

Varken rösträtt för kvinnor, kvinnors tillträde till vigningstjänst eller något annat viktigt beslut hade kommit till utan ”gaphalsar” och människor som tar till och ”går för långt”. Med glädje och stolthet ställer jag mig i skaran av sådana.

För det tredje så är det också något med bibelsynen så klart. Tro det om ni vill, också Öppen kyrka går till Bibeln och bönen för att tillsammans med varandra och Gud försöka lyssna in vilken väg vi ska gå. Möjligtvis viskar Gud så tyst ibland att vi hör lite olika ­saker och ja, det får vara okej.

För min egen personliga del har jag följande tanke i huvudet när jag ställer mig inför Bibeln: Många tolkningar är möjliga, alla tolkningar är inte möjliga. De tolkningar som är möjliga är de som befriar, upprättar, ger livsmod och kraft. De tolkningar som förslavar, trycker ner och tar livsmodet och kraften ifrån oss är inte möjliga. Vi måste alltså var och en ta ansvar för vår bibel­tolkning, då blir det förvisso olika, och ja, det får vara okej det också.

Och så till sist: till dig som undrade om prästens predikan om celibat för den som är ogift skulle anmälas till domkapitlet. Möjligtvis, jag hade i alla fall bett prästen om ett samtal i sakristian och markerat att celibatet kan väljas för egen del, dock aldrig läggas på någon annan.

Karin Janfalk,
kyrkomötesledamot för Öppen kyrka