När Guds folk tiger kommer stenarna att ropa

Ralph Liljegren, präst
Miss Li, Newkid och Miriam Bryant. Foto: TT

Flera av de mest populära och spelade låtarna i radio, talar om ohälsa, vilsenhet, sökande och brustna relationer. Hur möter vi i kyrkan dessa krisande människor? Vi behöver nå ut med Guds läkande budskap.

I vår tid har det blivit alltmer vanligt att inflytelserika personer i samhället vill marginalisera och tysta den kristna kyrkans röst. De vill inte höra att Jesus är Guds Son och att han kan få betydelse för dem som kommer till tro på honom. Tanken är att religion inte skall få påverka ett sekulärt samhälle.

Min uppfattning är att de har lyckats få oss som företräder kyrkan att tona ner det budskap som människor i det sekulariserade samhället inte tycker om. Jag har hört röster inom kyrkan att vi skrämmer bort människor om vi i utrycker oss för profilerat.

Hur reagerar den medelålders och yngre generationen när Guds folk tystnar? Hur blir deras liv när det kristna budskapet inte längre hörs? Jag tycker mig se ett tomrum som leder till kris bland samhällets invånare.

I kristider brukar det komma fram personer som har en känsla för tidens anda. Det kan vara konstnärer, poeter och sångare som känner av vad som rör sig i folkdjupet. I länder med totalitära system kan vi se sådant hända, och hur regimen vill tysta dessa.

Under det här året har ett antal artister framfört sångtexter som visar hur folk har det i vår tid. De sjunger om trassliga relationer, hur komplicerat det kan vara, om att bryta sig loss, att leva med psykisk ohälsa, att försöka leva livet eftersom man sedan skall dö och att ständigt söka men ändå inte finna. Man skulle kunna tro att dessa sånger med sitt mörka negativa budskap skulle förpassas till skräpkorgen. Nej! Så är det inte alls. Dessa sånger har hamnat på topplistorna för dem som flest vill lyssna på. Hur kan det vara möjligt att ett så mörkt budskap får så många lyssnare? Vi kan anta att många lyssnare berörs för att de känner igen sin egen situation i det sångarna sjunger.

Vad är det då för budskap artisterna framför?

Jag vill lyft fram tre sånger av Miss Li: Komplicerad: I den sången beskriver hon sig som så galen att ingen borde vilja vara tillsammans med henne, eftersom hon vakar på nätterna, dricker, är besatt, har svängande humör och inte vill kompromissa. Lev nu dö sen: Det gäller att ta sig upp från botten och leva livet och ta sig ett glas eftersom man ändå skall dö sen. Instruktionsboken: Där beskriver hon en desperat persons sökande efter livets mening. Hon söker vägledning överallt utan att hitta den. Hon känner att hon är ”lost” i livet och inte lyckas hitta det hem som andra funnit. Om Miss Li tolkar andras sökande eller beskriver sitt eget vet inte jag. Av låtens popularitet förstår vi att många måste känna som hon beskriver det.

Frågan är hur vi i kyrkan tar vara på denna vidöppna dörr med sökare. Vi har ju en instruktionsbok där Gud ger människor ledning som för dem ända hem. Något som Miss Li frågar efter.

Två andra artister som beskriver ett trassligt förhållande är, Miriam Bryant och Victor Leksell, i sången Tystnar i luren: En konflikt har uppstått och hon har gett sig av till en annan plats. När han försöker ringa är det bara tyst i luren. Däremot ringer hon när hon är full och är dum och tjatar. De undrar om de skall bryta gemenskapen, radera det de haft tillsammans och söka sig till någon annan. Eller kan de fortsätta tillsammans?

Ytterligare två artister sjunger om hur de bryter upp från en relation. Den ena är Clara Klingenström som påstås ha upplevt själv det hon sjunger om: Behöver inte dig idag. Den sången har varit enormt populär sedan i våras. Hon beskriver smärtan att bryta sig loss ur ett destruktivt förhållande. Till sist har hon fått styrkan att lämna förhållandet där hon tvingades vara någon annan än sitt sanna jag.

Artisten Newkid beskriver också hur det är att gå isär i låten Starkare. Han sjunger om hur svårt det är att hitta någon man passar ihop med. Han undrar hur han skall komma över sina känslor för henne? Kan han känna det han gjorde för någon annan i en ny relation?

Ett sista exempel är Myra Granberg. Hon sjunger låten Lose my mind. Den skildrar en person med psykisk ohälsa. Hon är rädd för att förlora förståndet så att hon hoppar från balkongen. Kommer låtens du att fånga henne då, och hon undrar om: ”Kan vi dra nånstans och bara dansa med vår ångest”.

Flera av de mest populära och spelade låtarna i radio, talar om ohälsa, vilsenhet, sökande och brustna relationer. Man gömmer sig och dämpar krisen med alkohol. Om många människor mår så som sångarna framställer det kan man säga att ”det är synd om människan”. Hur möter vi i kyrkan dessa krisande människor? Jag menar att vi behöver nå ut med Guds läkande budskap till dessa. När stenarna ropar i sin nöd, möter vi dem bara med tystnad? Eller ger vi dessa sökare ett tydligt budskap som upprättar? Vi har ju den instruktionsbok i bibeln som har gett vägledning för livet åt miljontals människor runt om i vår värld. Visst skall vi väl använda den så att dagens sökare finner vägen hem.

Ralph Liljegren, präst

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

2 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Tage Öhlund
Tack för din analys. I mina ögon är den klockren! Även botemedlet! Var välsignad!
Olika trostraditioner
Men är det inte det kyrkan redan gör? Lyssnar till människors behov, och visar på tro? Styrkan i att vara kristen är kanske att vi kan vara - och är - det på många olika sätt. Dels finns ju många olika kristna trosinriktningar, som har lite olika perspektiv. Samfunden uttrycker och förstår kristendomen på olika sätt. Dels ryms även många olika trostraditioner inom Svenska kyrkan. Vi har olika erfarenheter och förhållningssätt till orden. Någon säger Gud, en annan säger Kristus, en tredje säger Livets källa, levande vatten. Det ena är inte mera giltigt och genuint än det andra. Någon ber tidegärden, en annan sänder ordlösa böner. Konsten är kanske att hålla dialogen levande. Det som fungerar i ett sammanhang och en församling, fungerar kanske inte alls i ett annat sammanhang. Vi är olika helt enkelt. Det som förenar oss är väl att vi vill se och ge rum för människan - möta människor där de befinner sig - och bjuda in till samtal om livet och tron. Bjuda in till gemenskap, där Gud är närvarande i våra liv. ”Guds folk” tiger inte, vi sjunger, talar och ropar på många olika sätt.