Nu går det väl åt pipsvängen ändå?!

Jag heter Carl Bäckman Künkel och jag är son till orgelbyggmästare Johannes Künkel och kantor Eva Bäckman. Från födseln, ja till och med dessförinnan, har jag hört orgelmusik. Jag har också från jag var tio år krupit runt i orglar med min far för att stämma, reparera och serva. Efter studenten jobbade jag ett år heltid på pappas firma. Jag har inget fint papper med en stämpel och en massa underskrifter på att jag är utbildad inom ämnet, MEN jag vet vad jag gör. Nåväl, jag tror jag gett tillräcklig bakgrund för att kunna berätta följande historia.

I november fick jag och min mor nog vårt livs märkligaste telefonsamtal. Det kom från en kyrkomusiker. ”Hej! Orgeln i kyrkan som din man byggde skall avyttras. Om ni vill ha den får ni gärna komma och hämta den annars gör vi oss av med den”.

Vad svarar man på det?

Jag kan se åtminstone två skäl till den oroväckande trenden, att fina och fungerande orglar avyttras. Dels handlar det om de av ekonomiska skäl kallställda och outnyttjade kyrkorna, där eftersatt skötsel efterhand leder till skador på dyrbara och ibland oersättliga inventarier. Dels handlar det enligt min mening också om bristen på utbildade kyrkomusiker. Med brist på utbildat och kunnigt folk uppstår det en brist på kunskap, medvetenhet och ansvar av det kulturhistoriska arvet vi har i våra orglar.

Varje orgel är unik. Den är byggd för och intonerad för rummet den skall stå i och de är byggda för att stå i många många år. Vi har ju fantastiska orglar som är hundratals år gamla i fungerande skick. Väl värt är att nämna är underhåll på orglar. Här bör dock också framhållas den påfallande bristen av underhåll på orglar, som jag har noterat vid ett flertal tillfällen. När jag mött människor som undrar varför man ska underhålla en orgel brukar jag ta ett vardagsexempel; Min bil servar jag, besiktigar och underhåller varje år och det kostar ju en slant. Då håller bilen länge. (Ja, arbetshästen min far och jag åkte runt i höll 45 000 plus mil). Lägger jag samma peng – som i kyrkoekonomiska sammanhang borde kunna betraktas som liten – på en orgel kommer den hålla länge än.

Vad svarade vi på samtalet vi fick? Jo såklart kommer vi och hämtar den. I slutet av februari avgick två bilar med varsitt släp, fyra personer och en hund till kyrkan i fråga. Orgeln hade utlovats vara i fungerande och fint skick. Tyvärr blev ankomsten till kyrkan en besvikelse. Man hade på eget bevåg flyttat orgeln på ett ganska burdust sätt. Orgeln stod mot en vägg på trekvart fastsurrad med ett spännband över ­fasadpiporna. Repor och skador lite här och där och efter närmare undersökning kunde dessutom  konstateras att flertalet kondukter till subbas-piporna blivit avhuggna.

Orgeln lastades, transporterades och byggdes upp i sitt nya hem på två dagar. Nu finns den i en kulturinstitution i mellansverige. Jag har nu gått igenom orgeln, reparerat den, stämt och betalat allt ur egen ficka. Den är nu i fullt fungerande skick och spelas på.

Jag har efter flytten försökt få svar på varför orgeln skulle avyttras. De svar jag får från församlingen i fråga är att orgeln är uttjänt, har gjort sitt och ”betraktas som avfall”. Mycket märkligt i och med att jag nu finner den i gott och spelbart skick. Jag har efterfrågat dokumentation och underlag för påståendet att orgeln skulle vara uttjänt men får inget svar. Jag tolkar tystnaden som att orsaken till avyttringen ligger på ett helt annat plan, då orgeln snabbt blev ersatt av en ”mindre” digitalorgel – klart överdimensionerad för det aktuella kyrkorummet med sina tre manualer och drygt 50 stämmor.

För att ytterligare vrida om kniven blev jag nyligen underrättad om att en annan av min fars orglar skall avyttras för att kyrkan behöver få in fler stolar till gudstjänstbesökarna. Grattis till rikt gudstjänstliv men är det verkligen skäl nog att avyttra en orgel? Läktarorgeln i aktuell kyrka är ett mycket respekterat instrument, som man väljer att inte renovera, utan man väljer i stället att sätta in en digital orgel. Än en gång frågar jag mig varför man inte väljer att lägga kostnaden på en renovering i stället? För mig går ekvationen helt enkelt inte jämnt ut!

Vad vill jag uppnå med denna skrivelse? Jo, jag vill berätta en sann historia och jag vill belysa en trend som är oroväckande. Som de säger i ett tv-program: ”Vart är vi på väg”?

Jag ser en ökad köp-och-sälj-marknad av orglar på ett sätt som kan liknas vid handel på diverse handelssidor på internet liksom vardagsföremål som bilar och kläder, och säljs de inte hamnar de som avfall på närmaste tipp. Det är inte tanken med en orgel. Den har som tidigare nämnt ett kulturhistoriskt värde. Ja, även om de flesta – men inte alla – går rätt juridisk väg för avyttring av en orgel måste man ändå visa instrumentet, kyrkorummet, musiken och kulturen respekt. Ja, faktiskt sin församling också.

En orgels öde kan omöjligen bara vara en enskild kyrkomusikers angelägenhet, utan detta berör självklart också i högsta grad hela församlingen! Nu när frågan på sätt och vis hamnar på ett rent personligt plan för mig kan jag inte riktigt vara tyst längre. Något väl att hålla i bakhuvudet är tillsättning av tjänster. Vore jag organist ville jag förstås komma till en kyrka där det fanns ett riktigt instrument att spela på. Många kyrkomusiker jag känner har valt sin tjänst efter vad det finns för instrument att spela på.

Jag ber till alla kyrkomusiker och personer i beslutspositioner att ta sig en rejäl tanke på hur man värderar sitt instrument. I Psaltaren står ”Prisa honom med tamburin och dans, prisa honom med strängaspel och flöjt, prisa honom med klingande cymbaler, prisa honom med jublande cymbaler. Allt som lever och andas skall prisa Herren.”

En orgel med fläkt, bälg och pipor andas!

Carl Bäckman Künkel
Örebro