Nu till verkligheten....

Vi har tillsammans verkat i olika pastorat som kyrkoherdar under många år. Just nu tjänstgör vi i ett av de minsta i stiftet.

Hur är då vardagslivet ute i en vanlig församling på landet? Ett vardagsliv fullt av administrativa åtaganden för kyrkoherden. 

Under vår tid i pastoratet har vi bevittnat tre kyrkoval och två biskopsvisitationer. Vi har reviderat FIN fyra gånger och varit remissinstans för handboksarbetet. Vi har fastställt riktlinjer för konfirmandarbetet och producerat fyra nummer av pastoratets Kyrknytt varje år. Vi har förberett handlingar inför kyrkofullmäktige, kyrkoråd och församlingsråd och protokollfört mötena. Vi har fastställt en lokalförsörjningsplan och ansökt om en pastorsadjunkt. Vi har gått över till den nya grafiska profilen och klubbat en beredskapsplan med tillhörande krigsplacering för personalen.

Vi är glada över att snart är riktlinjerna för begravningsverksamheten fastställda och vilka då överlämnas till kyrkofullmäktige för beslut, för att sedan skickas in till stiftet. Vi arbetar troget med predikoturerna och gudstjänstlivet och annonserar om dessa på alla möjliga sätt. Vi har haft praktikanter från Fas 3, och samverkat med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

Vi har gjort risk-och konsekvensanalyser inför konfirmandresor och fackliga förhandlingar. Lönerevision med fyra fackförbund har genomförts varje vår när Svenska kyrkans avtal är klart. Vi har planerat semestrar och tagit in semestervikarier, och vårdat pastoratet som en rekryterande miljö. Vi har tagit kontinuerliga kontakter med våra skolor i vårt närområde, och plikttroget svarat på utredningen om Närhet och Samverkan.

Vi har uppvaktat våra äldre i församlingen på deras 80- 85- och 90- årsdag, och skickat ut dophälsningar på dopdagen för våra döpta barn. Vi har anslutit oss till verksamhetsindelningen och gjort en verksamhetsplan och följt upp den. Vår budget och bokslut visar på ett gott resultat även om prognoserna såg dystra ut för tio år sedan. Vi har haft VFU-praktik och åkt på stiftets, arbetsgivarorganisationens och SKKF:s utbildningar.

Nu till verkligheten.

Plötsligt plingar det till i arbetstelefonen; det finns ett nytt meddelande i Teams. Genast börjar hjärnan arbeta för att avgöra om det är viktigt eller mindre viktigt. Det är den nya generationens sätt att kommunicera. Vi sovrar informationen och inser att vi måste använda sökfunktionen för att ta reda på det vi söker.

På mailen får vi en förfrågan om dop och uppmanar avsändaren att ringa upp. Inget telefonsamtal kommer, men efter en lång mailtråd blir dopet äntligen inbokat.

Vi försöker boka in röstningslokalerna för kyrkovalet, men webben ligger nere. Börjar att läsa den 51-sidiga manualen som följer med som lathund.

Vidare till den grundläggande uppgiften…

Så här har det sett ut i många år, men känslan är att kraven har ökat på kyrkoherden sedan 2009 då kyrkoherden blev ansvarig för hela verksamheten i pastoratet/församlingen.

Richard Mellgren, kyrkoherde
Magnus Carlsson, komminister