Nya sätt att bygga upp kyrkomusikerkåren

Vad görs idag i Svenska kyrkans församlingar och pastorat för att säkerställa att det finns kyrkomusiker i framtiden? Förhoppningsvis pågår ett arbete bland barn och unga för att väcka intresse för yrket, annars bör man snarast börja där! Men vi behöver också tänka på nya sätt för att fylla de tomrum som kommer att uppstå. Här är några tankar.

Vi kan inte räkna med att utbildningssätena kan förse Svenska kyrkan med utbildade musiker i den utsträckning de hittills gjort. Nyheten om att Malmö musikhögskola gör uppehåll i kyrkomusikutbildningen är ett exempel på det. Församlingar och pastorat måste istället erbjuda möjlighet till utbildning/fortbildning/omskolning inom ramen för tjänsten. Detta kräver en del av arbetsgivaren.

En helt outbildad person kan naturligtvis inte kan förväntas arbeta med något den inte kan till en början. Då måste mycket utrymme ges i tjänsten för utbildning och färdighetsträning.

Musiker är ett färdighetsyrke, där mängdträning – först på egen kammare, sedan i ”skarpt läge” – är essentiell.

I början av en sådan anställning är det rimligt att man lägger minst 70 procent på utbildningen (inklusive resor till och från skola, tid på skola med undervisning, egen övning) och 30 procent på tjänstgöring i församlingen, med uppgifter på lämplig nivå.

Över tid kommer denna procentfördelning att ändras mot mer tid för yrkesutövning och mindre för utbildning. Arbetsgivaren måste ha en plan för vem som gör de uppgifter den som utbildar sig inte kan eller hinner med. Det optimala inför en pensionsavgång är att anställa på lärlingsplats redan ett par år innan den man ska ersätta går i pension. En person som redan är utbildad musiker eller musiklärare bör behandlas på samma sätt, men kommer in med ett annat läge och kan ha en högre procentsats yrkesutövning från början.

I båda fallen är det viktigt att dessa arbetstagare får en mentor på hemmaplan, en erfaren kyrkomusiker som kan guida in i yrkets hemligheter.

I Svenska kyrkan finns ännu en hel del kyrkomusikalisk kompetens, som kan användas när en outbildad person anställs. En erfaren kollega kan finnas som mentor och utbildare bara genom att låta den outbildade vara med i sin verksamhet.

En kyrkomusiker får vid sin utbildning sjunga i kör för att skaffa erfarenhet och lära sig repertoar – det kan man lika gärna göra på hemmaplan, i mentorns kör. En kyrkomusiker utbildas i körledning – det går bra att öva på det i en kör på hemmaplan, under mentorns överinseende.

En kyrkomusiker behöver lära sig spela alla psalmer, liturgisk musik och standardrepertoar vid förrättningar – det kan man göra hemma och få feedback av mentorn.

Listan kan göras lång på saker som går att studera med kollega hemma. Förr kunde man studera för privatlärare på hemmaplan för att sedan tenta av för examinator vid utbildningssätet och på så vis ta en examen. Det kallades att vara privatist. Kanske var det inte ett optimalt sätt att utbilda på, men jag tror att man ändå måste återinföra det för att kunna säkerställa kårens fortlevnad. Då behöver yrkesverksamma kyrkomusiker få en validering, så att de kan utbilda även på högre nivå. I dagsläget borde det räcka med att man har en A-kompetens, men det bästa är såklart om en validering kan ske. Alla kanske inte är lämpade som pedagoger eller intresserade av att vara det.

Vid rekrytering till vakanta tjänster är det fortfarande viktigt med god arbetsmiljö, bra chefer, arbetsro för att jobba med det man är utbildad för, en bra lön till den som har rätt utbildning och att ha med musikalisk kompetens i rekryteringsprocessen.

Med detta sagt ska också sägas, att det allra bästa och mest naturliga är att man utbildar sig först och sedan söker arbete. Men det kan vara en lyx vi inte har möjlighet till. Att bli kyrkomusiker tar många år även om man kan studera på heltid. Ska man kombinera studier och arbete, kan det inte nog understrykas hur viktigt det är att arbetsgivaren är medveten om vad detta innebär i fråga om total arbetsinsats.

Maria Löfberg, organist i Falkenberg