Vad görs för att behålla, vårda och utveckla Svenska kyrkans musikerkår?

Vad görs för att behålla, vårda och utveckla Svenska kyrkans musikerkår?

I Svensk Pastoraltidskrift nr 4 levereras i ledaren en god analys av läget.  I samma nummer skriver även Nils-Gunnar Karlsson om bristen på kyrkomusiker.

Siffrorna är bekanta, de har upprepats vid många tillfällen; cirka 700 nya kyrkomusiker behövs inom en tioårsperiod för att fylla platserna efter bland annat  pensionsavgångar.

Denna text vänder sig till er som bestämmer i Svenska kyrkan; som har makt att styra med politiska beslut och alla som har på sitt ansvar att omsätta kyrkomötets beslut i handling.

Karlsson anger i sin artikel tre orsaker till kyrkomusikerbristen; nämligen att den fria musikundervisningen togs bort vid kyrkans kommunalisering av musikertjänsterna, att kulturskolorna i ekonomiskt kärva tider prioriterade bort pianoundervisningen samt att Svenska kyrkan genom effektivisering sett till så att kyrkomusiker täcker upp för varann vid semesterledighet, vilket omöjliggör för orgelelever att vikariera och så få både erfarenhet av och smak för jobbet.

Två av de här orsakerna skulle Svenska kyrkan kunna göra något åt. Pastorat och församlingar skulle åläggas att erbjuda gratis orgelundervisning igen och allteftersom orgelelever dyker upp, bör dessa få möjlighet att vikariera på somrarna.

Men det finns mer att göra.

Kyrkomusiker är ett av de bästa yrken man kan ha, men under flera år har mycket vatten flutit under broarna och en del av det som lockade med yrket har försvunnit.

Det som vuxit fram av organisatoriska förändringar med stora enheter och ”new public management” har inte gynnat yrket. Många utbildade väljer att hoppa av kyrkomusikerbanan på grund av dessa förändringar, och det är inte enkelt att rekrytera unga för tjänst som kyrkomusiker.

Här är några tips till Svenska kyrkan om man vill behålla sina musiker och dessutom kunna rekrytera nya inför framtiden:

Slopa kravet för studerande på att gå SKUI!

Det är en fin tanke att samla flera yrkeskategorier till en gemensam, kyrkospecifik avslutning på utbildningen, men den fungerar inte för alla. Många kan tänka sig att skola om sig till kyrkomusiker och kan ofta klara detta genom att gå en utbildning på distans. Men när man sedan ska tvingas flytta till Lund eller Uppsala för SKUI, fungerar det inte i livspusslet. Man ger upp tanken på en kyrkomusikerexamen.

Låt istället en praktik i en nära församling vara likställd med SKUI, så att alla kan gå klart utbildningen.

Gör arbetsplatser och -villkor attraktiva!

Hur är det på arbetsplatsen? Hur hanteras arbetstid och hur ser lönebilden ut?

Är det ens ett alternativ att arbeta som kyrkomusiker efter kanske fem års utbildning och med stort ansvar om arbetsmiljö och lön är dålig?

En musiker är ofta en kreativ person, som arbetar bäst när det finns frihet under ansvar. Att tvinga in arbeten med mycket oregelbunden arbetstid i tidrapportering avsedd för nio-till-fem-jobb kväver kreativitet, arbetsglädje och rekreation. Det är inte säkert att man blir återhämtad för att man får gå hem vid ett visst klockslag; i kreativa processer behöver man oftast ”bli klar” innan man är mottaglig för rekreation. Det omvända är inte heller ovanligt, nämligen att man får idéer och att skaparlust väcks på en dag eller tid när man enligt schemat är ledig. Men det är i stort sett omöjligt att schemalägga kreativitet.

Och visst är det bland annat den kreativiteten kyrkomusikerna är anställda för att leverera i Svenska kyrkan?

Vi är olika. Det får ofta stå fram som ledord i vår kyrka, men i fråga om arbetstidrapportering är ”olika” en styggelse. Här gäller lika för alla utan möjlighet till individuell anpassning.

Kontrollbehov och fyrkantighet hos arbetsgivare är på väg att bli omodernt. Det nya är att ge arbetstagarna frihet under ansvar,  precis på samma sätt som kyrkomusiker har arbetat i alla tider. En närvarande och uppmärksam chef märker på det arbetstagaren producerar att hen gör vad den skall, inte genom att läsa ifyllda tidrapporter.

Koppla in kompetens vid tillsättning av kyrkomusikertjänster!

Förr fanns en instans (domkyrkoorganist) som var garant för att sökande var behöriga. Nu ligger hela anställningsprocessen på församling eller pastorat, och det finns inga krav på att musikkompetens ska vara med vid rekrytering.

Det har på flera håll ålagts pastorat att inrätta försteorganisttjänster, och det borde vara självklart att dessa får finnas med i rekryteringen av musiker på lokal nivå.

Eftersom församlingar och pastorat hittills lämnats helt utan guidning om försteorganistbefattningen, ser det väldigt olika ut på olika ställen. Det rimliga vore att kyrkan från centralt håll (med hjälp av sin kyrkomusikaliska kompetens) tog fram och delgav riktlinjer för försteorganistsysslan.

Ingen arbetsgivare skulle anställa en snickare istället för en tandläkare (båda kan hantera borr…) för man inser att det är två helt olika yrken. I Svenska kyrkan finns idag många obehöriga kyrkomusiker anställda. Redan nu märks kyrkomusikerbristen av och församlingen får inga behöriga sökande, utan anställer en instrumentallärare eller musiker på en kantorstjänst för att minsta gemensamma nämnare är musik.

Nu är ju kyrkomusiker är ett yrke och trumpetpedagog ett helt annat. Den ene kan inte göra den andres jobb, lika lite som i liknelsen med tandläkaren och snickaren.

Det är oerhört viktigt att behålla kompetenta kyrkomusiker, det vill säga personer med adekvat utbildning, annars blir den musik kyrkan fylls av något annat än gudstjänstens musik.

Så tre råd:

Låt SKUI vara frivilligt och kunna ersättas av praktik i församling.

Gör arbetsplatsen Svenska kyrkan attraktiv för konstnärliga, kreativa arbeten med oreglerad arbetstid och se över löner och arbetsmiljö.

Se till att kyrkomusikalisk kompetens finns med i anställning och rekrytering av kyrkomusiker, för att på så sätt värna yrkesskickligheten.

Maria Löfberg