Satsa på ungdomarna och lägerverksamheten

Fortfarande konfirmeras upp emot 40 procent av alla ungdomar vars föräldrar är med i Svenska kyrkan, men det ser väldigt olika ut i olika delar av landet. 

Förr var det vanligt att barn och unga åkte på kollon eller var sommarbarn i annan del av landet. I dag är det inte alls lika vanligt, utan allt fler barn och unga väntar i stället hemma i sina lägenheter på att de tillsammans med föräldrarna ska åka på semester. 

Svenska kyrkan har i dag konfirmandverksamhet, där det finns en valfrihet mellan såväl traditionell veckoläsning som olika typer av läger. Många unga väljer att åka på konfirmand­läger med en annan församling än de själva tillhör. Gemenskap som finns i vissa ungdomsverksamheter med olika inriktning sprider sig och är avgörande. Gålölägret (med start 1989), inspirerat av Åhuslägret (med start 1968) låter till exempel unga med intellektuella funktionsnedsättningar och vanliga grundskoleelever konfirmeras tillsammans. Det har länge funnits läger där Svenska kyrkan, Svenska scoutförbundet, Svenska fotbollförbundet och andra delar av idrottsrörelsen som rid- och seglarläger samarbetar. 

Tyvärr har det uppkommit ett antal utmaningar när det gäller just konfirmationerna:

1. Präster och församlingspedagoger tillåts inte längre komma in på vissa skolor. Det var en gång i tiden vanligt att konfirmandundervisningen ägde rum ute på skolorna efter ordinarie undervisningstid. Eftersom kyrkans lokaler kan vara värdeladdade för en del och många unga aldrig varit där, har trösklarna blivit högre. Man bör därför initialt kunna få möta kyrkan i en miljö som känns mer neutral. 

2. Stiftsgårdar, lägergårdar och församlinggårdar säljs av. På grund av hur den kyrkoantikvariska ersättningen ser ut så prioriteras kyrkorna framför församlingshem och övriga fastigheter. I Stockholms stift finns det inte längre någon stiftsgård sedan Graninge såldes 2013. Visserligen blir det billigare för stiften att inte själva äga lägergårdar, som behöver underhållas, men detta i sig gör ofta att konfirmandlägren blir dyrare, då man måste hyra in sig på andra konferensgårdar.

3. Hur ungdomsverksamheten struktureras ser helt olika ut på olika ställen. Vi har i Svenska kyrkan inte någon enhetlig ungdomsverksamhet. Det finns inget krav på att församlingarna ska ha en anställd församlingspedagog. Vissa församlingar har ideella ledare och har på så sätt skapat gemenskaper, där före detta konfirmander kan bli konfirmandledare. Man kan till exempel få åka till Taizé och på olika sätt involveras i församlingens gudstjänster och musikverksamhet. Vissa församlingar har ingen ungdomsverksamhet alls att tala om.

Det finns några saker som behöver göras för att lösa problemen: 

• Skapa en fritidsledarutbildning i Svenska kyrkans regi. Svenska kyrkan driver folkhögskolor. Men det finns ingen naturlig väg in som församlingspedagog. Detta motionerar vi om i höstens kyrkomöte.
• Håll ner kostnaderna på lägerverksamheten. Att få möjligheten att konfirmeras ska inte bli en statussymbol. Det bör inte bara bli en passagerit för de vars föräldrar har råd att till exempel betala dyra lägerkostnader. Att ha avgiftsfria konfirmationsundervisning och eventuellt ha avgiftsfria konfirmationsläger är något som fungerar i vissa församlingar, men fungerar inte detta, bör prislappen hållas ner. 
• Satsa på även andra läger än konfirmandläger. Att fortsätta med familjeläger och andra kollon om det finns möjligheter ekonomiskt i församlingen är en klok idé. Det gör en väldig skillnad för de ungdomar, barn och familjer som inte har ekonomiska möjligheter att planera för sina somrar. 

För att det inom Svenska kyrkan ska bli bättre och vi inte ska få stora medlemstapp krävs det att vi framför allt satsar på våra ungdomar och är öppna för till exempel nya konfirmandvägar. Det är av absolut högsta vikt för att Svenska kyrkan ska kunna leva och frodas i framtiden. 

Marcus Romedahl
Margaretha Herthelius
Göran Aspgren 
Fria liberaler i Svenska kyrkan