Policyer kräver resurser men behövs

Karin Sarja chef, avdelningen för kyrkoliv, kyrkokansliet i Uppsala

Arbete med certifieringar är ofta omfattande processer som tar resurser. Men när ett arbetslag kommer samman och brottas med värderingar så händer det något gott. Vi bottnar tydligare i vårt uppdrag och blir säkrare i våra vägval.

REPLIK

Christofer Wilson kritiserade i Kyrkans Tidning nummer 12 att församlingar får ägna tid och kraft till arbete med olika certifieringar och policyer. Han återkommer till ämnet på debattplats i Kyrkans Tidning nummer 15.

När Kyrkans Tidning bad mig kommentera kritiken kunde jag utifrån min egen bakgrund som till alldeles nyligen kyrkoherde i Gävle, dels känna igen Christofer Wilsons erfarenheter av att detta arbete kräver resurser, dels hålla med om uppfattningen att certifieringar och policyer trots detta är viktiga och behövs.

Det var min utgångspunkt, och om den uppfattats på annat sätt kan jag bara beklaga det. Jag tycker även fortsatt det är viktigt att särskilja det som är lagstiftat, det som är beslutat av kyrkans förtroendevalda i till exempel kyrkomötet, och det som är erbjudanden som exempelvis Regnbågsnyckeln.

Arbetet med certifieringar och policyer ger en struktur och utgör en kvalitetssäkring inom områden som vi vet är viktiga för människor och för vår trovärdighet som kyrka, exempelvis det mångfalds- och klimatarbete som Christofer Wilson själv nämner.

Jag menar också att en nyckel i arbetet, och något som ökar motivationen, är att se arbetet med certifieringar som en del av församlingens pågående teologiska arbete med att tydliggöra evangelium i vår samtid. Med en sådan utgångspunkt kan arbetet bli meningsfullt och stimulerande. För en del av oss är miljöarbetet i Svenska kyrkan en avgörande väg till fördjupad kristen tro, för en del av oss kan arbete med inkludering och mångfald vara livsavgörande.

Jag beklagar om det uppfattas som att jag ”tar lätt på kritiken”, min avsikt är den motsatta – att bejaka att arbete med certifieringar ofta är omfattande processer som involverar många medarbetare och tar resurser. Men också lyfta fram erfarenheten av att en certifiering är så mycket mer än ett dokument.

När ett arbetslag kommer samman och brottas med värderingar så händer det något gott. Vi bottnar tydligare i vårt uppdrag och blir säkrare i våra vägval.

Christofer Wilson och alla andra kompetenta och engagerade församlingsarbetare i vår kyrka vet naturligtvis själva hur de bäst vill lägga upp arbetet med certifieringar och policyer.

Men om vi är överens om att detta arbete ändå i grunden är något gott så kan jag ändock utifrån min erfarenhet dela med mig av hållningen att planera långsiktigt, ta en sak i taget och att välja det som just nu känns mest relevant och angeläget i det egna sammanhanget.

Och jag fortsätter hålla fast vid min tilltro till att vi alla vill bidra till vårt gemensamma uppdrag att räcka evangelium vidare.

Karin Sarja
chef, avdelningen för kyrkoliv, kyrkokansliet i Uppsala

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

0 Kommentarer

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.