Sluta göda politiska extremister

I min artikel kritiserar jag Svenska kyrkans teologer som samarbetar med Islamiska Förbundet, IFiS, som tillhör Muslimska brödraskapet. I artikeln tog jag upp tre konkreta exempel från min studie om Muslimska brödraskapet i Sverige. 

Religionsdialog har beklagligtvis fungerat som en språngbräda för att bredda brödraskapets politiska och ekonomiska maktbas i Sverige. 

I artikeln ”Religionsdialog innebär risken att bli utnyttjad” talar replikförfattarna om vikten att ha dialog med ”alla muslimer” och beskriver taqiyya med att det ”har inte mycket med verkligheten att göra”. 

Artikelförfattarna bekräftar här bristen på kunskap om Muslimska brödraskapets teologi. Al-Qaradawi, chefsideolog för brödraskapet, utfärdade en fatwa, tillåtelse, som heter Vita lögner, al-Kedhb al-Abyad. 

Det må finnas politiska och religiösa företrädare som talar med dubbla tungor. Men det som utmärker brödraskapet är att det finns en fatwa som gör det tillåtet att använda lögner. Ändamålet helgar medlen. Det är djupt tragiskt att andra muslimer, rakare i sin hållning, ska behöva förknippas med en sådan politisk islamistisk sekt.  

Replikförfattarna säger sig ha svårt att förstå vad som menas med begreppet ”islamister”. Kanske är det just det som gör att man hamnar så snett, när man väljer dialogpartner. Det står naturligtvis Svenska kyrkan fritt att öppna dialoger med vilka man vill. 

Men precis som svenska politiska partier väljer att inte ge legitimitet åt krafter som ställer sig utanför demokratiska principer kunde man naturligtvis hoppas på att kyrkan gjorde samma sak.

I sin artikel jämför replikförfattarna islamofobi med antisemitism och hänvisar till filosofen Martha Nussbaums beskrivning om generella fördomar mot muslimer i dag som motsvarar fördomar mot judar i historien.

Man tog upp falsariet Sions vises protokoll som användes av den nazityska propagandan mot judarna. Som jag dokumenterar i min studie har Muslimska brödraskapet, som under andra världskriget allierade sig med Nazityskland, kommit att använda skriften i sin propaganda. 

I boklådan på Södermalms islamiska församling har skriften bjudits ut, något som fick den judiska församlingen i Stockholm att protestera. IFiS har dessutom bjudit in predikanter som hänvisat till just denna skrift för stöd för sina antisemitiska predikningar.  

Al-Qaradawi, som en av IFiS företrädare jämfört med den kristna påven, har betecknat Förintelsen som Guds rättmätiga straff. Det är fruktansvärt att alla muslimer lider av att förknippas med trosvänner som Al-Qaradawi med motbjudande rasistiska hållningar.

Min förhoppning är att Svenska kyrkans teologer inte ska vara delaktiga i att göda stereotyper genom att framhäva IFiS och ge denna grupp legitimitet att representera muslimer i Sverige.

Man försöker undgå kritik genom att ifrågasätta faktainformationen i artikeln, talar om en källa ”tillhörande yttersta kristna högern”. Källan användes för att bekräfta att den tidigare ordföranden för IFiS deltog i Svenska kyrkans ceremoni i samband med årsdagen för terrorattentatet på Drottninggatan. Informationen fanns tyvärr inte på Svenska kyrkans hemsida. Till faktakällorna hänvisar jag till min studie. 

Jag ser inte på Svenska kyrkans teologi som frågan om politisk höger eller vänster. Det är irrelevant i sammanhanget. Det relevanta är att kyrkan ska lära sig sluta göda politiska extremister i religionens namn.  

Sameh Egyptson 
forskare i interreligiösa relationer
Lunds universitet