Vart tog begrepp som närhet och samverkan vägen?

”… förknippas oftast med elitstyre ovanifrån och meningen är att individen är underställd organisationens och kapitalintressens, dvs ekonomins, behov.”

Detta skulle kunna vara en ­beskrivning av kyrkokansliets och dess enhet för gemensamma administrativa funktioner. Där sitter det en mängd experter som vet bättre än oss i församlingen och som endast fattar beslut som är för vårt eget bästa, även om vi inte alltid förstår och inser det.

Självklart är besluten också bäst för Svenska kyrkan och hennes varumärke samt för allas vår ekonomi. Om man invänder så får man svaret att man inte förstår helheten och att det kanske inte just nu är ekonomiskt fördelaktigt men det kommer i framtiden att bli en oerhörd besparing.

Självklart är allt ett erbjudande men på sikt så kommer det att medföra oerhörda kostnader att tacka nej till det generösa erbjudandet från kyrkokansliet och dess enhet för gemensamma administrativa funktioner. Vad de verkar ha glömt är vem som betalar deras löner. Det gör samma personer som även betalar våra löner, nämligen de församlingsbor som vi alla är satta att tjäna.

Nu förstår vi i församlingen inte vårt eller församlingsbornas bästa eftersom det är de i Uppsala som är elitstyret. Att stora delar av dem inte är anställda av Svenska kyrkan utan är inhyrda konsulter från vinstdrivande ­bolag spelar inte så stor roll.

För att det ska bli så bra som möjligt för oss i församlingen så måste kyrkomötet, på inrådan av kyrkostyrelsen och enheten för gemensamma adminstrativa funktioner, redan i höst besluta att höja den så kallade 7-öringen till att bli en 8-öring. Nästa år kanske det blir en 9-öring eller en 10-öring men det är ju bara för vårt eget bästa. Elitstyret i Uppsala behöver bli flera så att de kan fatta fler kloka beslut för oss.

Faktum är att inledningen är hämtad ur en beskrivning av hur fascism fungerar. För oss är det skrämmande och rent av beklämmande att Svenska kyrkan lämnat över oerhört viktiga ledarskaps- och teologiska beslut till en grupp teknokrater, ofta konsulter, som inte vet hur arbetet i en församlingen är uppbyggt och fungerar. Vi som står i församlingstjänst vet att alla medarbetare i en församling bidrar till den grundläggande uppgiften och att den grundläggande uppgiften enligt kyrkoordningen även handlar om arkivhållning, kyrkobokföring, förvaltning av tillgångar, beredskap, tillgänglighet, arbete med kulturminne och i de flesta fall begravningsverksamhet.

För inte så länge sedan beslutades det i Uppsala att man, i strid med kyrkoordningen, ­skulle starta en lönebyrå. I dag läser vi att man ska starta en ekonomi­service, även den i strid med kyrko­ordningen. Det är bra om församlingar som så önskar kan få den hjälp de själv önskar, men det kan inte vara obligatoriskt eller börja med ett fint erbjudande som sedan blir tvingande.

Vi sköter både löner och ekonomi för andra församlingar till ett självkostnadspris, vilket är betydligt lägre än vad löneservice på nationell nivå kan erbjuda om de ska sälja tjänster på samma villkor som vi i församlingarna gör.

För en tid sedan övergick Järfälla församling till Micorsoft 365 (M365). Om vi förstod allting rätt så är det ett tiotal församlingar som varje vecka lyfts in i M365. Detta för att vi alla ska få bättre ekonomi, bättre säkerhet och bättre arbetsverktyg.

I sin iver att besluta vad som är organisationens och ekonomins behov glömde man bort att göra en risk- och konsekvensanalys. Man har inte heller informerat om vad bytet i praktiken innebär för användarna utan all information skulle komma när ­elitstyret tyckte att vi behövde den. Vid uppstartsmötet fick vi dock veta att M365 skulle ha samma funktioner som tidigare fast bättre och säkrare och dessutom skulle vi få det fantastiska verktyg Teams på köpet.

När vi nu sitter med facit så har församlingen, trots att vi inte förstår vårt eget bästa och trots att vi inte förstår hur man sparar pengar, lagt ner ofantligt många arbetstimmar på att återskapa allt det som gick förlorat i form av bokningar. Från Uppsala glömde man nämligen bort att tala om att vi inte längre kan använda telefonens kalender för att göra bokningar i Outlook som är kopplad till vårt bokningssystem Aveny. Enligt elitstyrets experter är det en nämligen en oehörd risk att man kan ta sig in i Svenska kyrkans alla hemliga dataprogram genom telefonens kalender.

När vi påtalade att det medförde stress, oro och ångest för oss och våra medarbetare viftades vi bort med ett ”så allvarligt är det väl ändå inte”. När vi vidare påpekade att deras beslut om att vi inte får använda telefonens kalender innebär att vi numera måste bära med oss arbetsmobilen för att kunna sköta vårt privatliv bemöttes vi med ytterligare en förminskande kommentar. Vi förstod ju inte att man kan kolla sin almanacka genom att ladda ner samma app i sin privata mobil trots att det står på intranätet att man inte får det.

När vi vidhöll att det inte är lämpligt att en medarbetare ska behöva se sina arbetsmejl för att kunna kontrollera sitt tjänst­göringsschema då denne ska planera hösten tillsammans med sin familj kom det ytterligare en paternalistisk kommentar. Ganska omgående insåg vi att inte heller nu förstod vi vårt eget, organisationens eller ekonomins bästa, trots 23 års erfarenhet av församlingsarbete med allt från organisation, personal, löner, administation, fastigheter, ekonomi och näringsverksamhet.

När vi slutligen fick förslaget att medarbetarna skulle ladda ner sin privata mejl i jobbmobil­ens Outlook-app och slå samman sin arbetskalender med sin privata kalender försökte vi tafatt fråga om det var så bra ur säkerhetssynpunkt, men insåg snart att inte heller detta begriper vi.

Vi blir både ledsna och ­bestörta när vi ser att den kyrka som vi älskar och har valt att tjäna, förändras från att vara en evangelisk-luthersk folkkyrka till att bli en koncern byggd på reformert teologi.

Är vi ensamma om att inte låta oss luras av devisen ”mer resurser till den grundläggande uppgiften”? Den blir inte mer sann desto oftare den sägs. Det fungerar ju inte så i praktiken. Var tog begreppen närhet och ­samverkan vägen?

Cattis Ljung, kanslichef
Krister Kappel, kyrkoherde