Vi behöver ta frågan om hur olika grupper av samer påverkas på allvar

REPLIK

Lilian Mikaelsson, Marie Persson Njajta och Jan Rannerud skriver att det är viktigt att kyrkan lyssnar på alla samer i den pågående processen med en officiell ursäkt till det samiska folket och därmed förknippade åtaganden.

Även om det är omöjligt att ta in precis varenda röst så har skribenterna givetvis rätt i att betona vikten av att lyssna så allsidigt som möjligt. En del av detta lyssnande skedde för bara någon dag sedan i samband med Sametingets öppnande. Jag är tacksam för konstruktiva överläggningar med partiledarna och även mer informella samtal med två av debattartikelns skribenter.

Vi är helt överens om att Svenska kyrkan behöver ta ansvar för de oförrätter som begåtts. Den sanning som har forskats fram i vitboksprojektet i samarbete mellan Svenska kyrkan och Umeå universitet och de erfarenheter som dokumenterats i boken om nomadskolorna måste vi alla ta till oss. Förtryck av samisk andlighet, språk och kultur, kategoriklyvningen och rasbiologin är inte en avslutad historia. Deras konsekvenser vållar lidande och konflikter än idag.

Vi är också överens om att de som representerar förövarsidan måste låta sig beröras av den smärta och den orättfärdighet övergreppen har lett till. En trovärdig ursäkt kräver därför också arbete för förbättring. Det är dock viktigt att betona att det inte handlar om ”att manifestera en förlåtelse” som det står i artikeln, eftersom frågan om förlåtelse här inte ägs av Svenska kyrkan utan av samerna. Den som ber om ursäkt bestämmer inte hur den som får ursäkten reagerar.

En del samverkan har redan skett. Tillsammans har vi påverkat staten i riktning mot en sannings- och försoningskommission. Genom rundabordssamtal har vi kommit vidare i frågan om repatriering av samiska kvarlevor. I detta arbete har vi arbetat nära ihop med Samiska rådet i Svenska kyrkan som består av sju ledamöter och lika många ersättare. Fyra av dessa nomineras av Sametinget, två av kyrkostyrelsen, två av biskopsmötet, två av ungdomsorganisationen Sáminuorra och två vardera av Härnösands och Luleå stift.

Hösten 2019 meddelade Samiska rådet kyrkostyrelsen att det nu såg tiden mogen för Svenska kyrkans officiella ursäkt. Sedan dess har det förts samtal med företrädare för de nationella samiska organisationerna, Sametinget och stiften. Alla stift har ställt sig bakom ursäkten och åtaganden för arbetet framåt. De flesta samiska organisationerna gör det också. Alla är dock inte helt överens. Ödmjukt måste vi inse att denna oenighet delvis också är en följd av den kategorisering av samerna som vi själva har bidragit till.

Vi behöver ta frågan om hur olika grupper av samer påverkas på allvar. Det innebär ännu mer uppmärksamhet på hur vi kan vara inkluderande och samtidigt respektera de demokratiska processerna.

Det är också helt rätt att markfrågorna kräver mer forskning. En del av de avsatta medlen kommer därför att avsättas för sådan forskning. Åtagandena i sin helhet berör åtta områden, bland annat samiskt kyrkoliv, barn och unga samt ökat inflytande och delaktighet.

Vi kan idag blicka tillbaka på en rad händelser, initiativ och aktioner under flera år där samer och företrädare för Svenska kyrkan har mötts, samtalat i ögonhöjd och arbetat mot gemensamma mål – nu senast vid öppnandet av Sametinget i Lycksele. Inte minst där har jag förstått att det finns en stark önskan att vi fortsätter den vägen tillsammans.

Antje Jackelén
Ärkebiskop