11 stiftshandläggare: Kyrkan ska både lyssna till vetenskap och visa hopp

Stiftshandläggare för klimatfrågor i Svenska kyrkan

Klädbytardagar i församlingars regi är ett exempel på hur människor vänder klimatkrisen till hopp och kreativitet. Foto: Pontus Lundahl/TT

På sistone har det uppstått diskussioner om både flygresor och mat och här vill vi vara tydliga – det handlar sällan om allt eller inget. Som kyrka i ett rikt land behöver vi dock fundera både ett och två varv kring vad som är behov och vad som är begär.

REPLIK

”Vi kanske kan ha en klädbytardag? Odla våra egna altarblommor? Jag tycker vi skulle se över vår inköpspolicy!” Idéerna är många och engagemanget stort i församlingen som besöks för dagen. Plötsligt har missmodet över kriserna och mänsklighetens brister omvandlats till hopp och kreativitet, en lust och längtan efter att få vara med och bidra! Det är ett aktivt hopp, där orden får liv och kropp i en levd verklighet.

Vi som arbetar som klimathandläggare på stiften har uppdraget att förverkliga målsättningarna i kyrkans gemensamma färdplan för klimatet. En färdplan som är demokratiskt beslutad och tar avstamp i biskoparnas gemensamma uppmaningar till församlingar, stift och nationell nivå i Ett biskopsbrev om klimatet. Det är mål som vi tillsammans samt solidariskt ska arbeta med och det finns många medarbetare och församlingar som vill och tar ansvar.

Därmed inte sagt att det inte finns målkonflikter eller att vi alltid är överens. Men det fina med att människor jobbar tillsammans är förmånen att få lyssna och lära av varandra. Vi kan se var möjligheterna finns, var det skaver och arbeta för att hitta lösningar.

På sistone har det uppstått diskussioner om både flygresor och mat och här vill vi vara tydliga – det handlar sällan om allt eller inget. Som kyrka i ett rikt land behöver vi dock fundera både ett och två varv kring vad som är behov och vad som är begär. I en värld där vi ständigt vill ha mer, ha det lite bättre och komma lite längre behöver vi fundera tillsammans över vad som är tillräckligt. Som vi lever nu så lever vi över våra tillgångar och det kommer med en dyr prislapp.

Act Svenska kyrkans fastekampanj som nyligen avslutats slår fast att “Var tionde människa saknar idag sitt dagliga bröd trots att det produceras tillräckligt med mat i världen. På våra tallrikar är majs bara ett tillbehör, men i stora delar av världen är den skillnaden mellan liv och död. Vi lever alla under samma himmel men vi delar inte lika på jordens resurser.”

Enligt IPCC:s prognoser så kan vi med all tydlighet se att klimatförändringarna kommer att drabba de redan utsatta allra mest. I deras rapport från 2018 fastslås att 100-tals miljoner fler människor kommer att drabbas av extrema värmeböljor, vattenbrist, och fattigdom om jordens uppvärmning överstiger 1,5 grader. För länder kring ekvatorn väntas det få effekter i form av skördekatastrofer, svält och massflykt liksom risk för kollaps av ekonomiska och finansiella system. Många av jordens viktigaste ekosystem hotas av oåterkalleliga förluster.

Två miljoner kvadratkilometer permafrost riskerar att tinas upp, vars konsekvenser ligger utanför mänsklighetens kontroll att hantera. Vi behöver inte ens färdas så långt för att bevittna klimatförändringarnas effekter. I vår egna närhet ser vi översvämningar, skogsbränder och snabba temperaturväxlingar.

Vi som jobbar med de här frågorna, vårt budskap till vår kyrka är “Öppna era ögon, tyd tidens tecken och ändra ert sätt att tänka.” Vi tror på och arbetar för en kyrka där vi både lyssnar på vetenskapen och visar på ett levande hopp och möjligheter. Visst kan det verka nödvändigt att flyga ibland, men varje resa som görs innebär i förlängningen att en annan eventuellt viktigare resa kanske inte kan göras. Visst kan vi äta kött ibland, men både planeten och vi själva skulle må bättre av att kosten var mer varierad och växtbaserad.

Vi måste alla hjälpas åt för att hålla oss inom planetens gränser och förmå att prioritera, inte bara utifrån våra egna behov och begär utan också utifrån något som är större än oss själva. Världen behöver våra böner, men den behöver i ännu högre grad vårt hårda arbete. Istället för att ställa grupper och intressen mot varandra kan vi fråga oss hur vi ska tänka om och hitta konstruktiva lösningar i våra verksamheter. Istället för att se nya idéer och kritik som hot och krav kan vi välja att se dem som möjligheter till förbättring och utveckling. Istället för att ondgöra oss över att vi tvingas till uppoffringar kan vi glädjas över alla de gåvor Gud försett oss med. När våra händer är fulla får vi känna glädjen av att ge vidare till de som inte har lika mycket, vi får ge plats och lämna utrymme för livets och hela skapelsens skull.

Emilia Bergius, Handläggare miljö och klimat
Christina Bernérus, Miljösamordnare
Frida Gårdmo, Klimathandläggare
Claes Hedström, Stiftsadjunkt
Anders Holmberg, Stiftsadjunkt
Elsa Levinson, Klimat- och hållbarhetssamordnare
Sara Nodmar, Klimatstrateg
Anders Sandström, Klimatstrateg
Johan Stråhle, Stiftsingenjör
Natalia Svensson, Klimat- och miljöhandläggare
Sandra Wilsson, Klimatstrateg

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

6 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Marcus Romedahl
Skribenterna upprepar det de sagt i sina tidigare repliker i ämnet. I färdplanen (som bara är bindande på nationell nivå) är det tydligt att man kan bidra på olika sätt. Det finns 39 delpunkter under 8 rubriker i etapp II. Flyget är bara en halv punkt. Bilresandet i samma punkt också ner med 25 % (oberoende fossilfritt eller ej, vilket kyrkostyrelsen var splittrad i). Det viktigaste är dock att vi når effektmålen, inte själva etappmålen, så varför inte fokusera på helheten istället?
Den viktiga kärnan
Tack för att ni bär vidare en del av mina tankar. Tillsammans kan vi göra mycket. Jag tänker också att vi behöver vara öppna och lyssna, när människor känner att de inte kan ställa om. Vi behöver lyssna in vilka hinder som ligger i vägen, ta dem på allvar, och försöka vägleda så att vi tillsammans kan överbrygga det som hindrar. Vi behöver också ha respekt för målkonflikter och arbeta för att förankra en omställning på ett hållbart sätt: ett sätt som håller över tid och där människor känner sig mötta och förstådda. Vi kan och behöver inte hålla med varandra i allt, men vi behöver alltid möta varandra med respekt och försöka förstå varandra - från båda håll. Ge tid och rum för verklig dialog. Vägleda genom att lyssna. Dela med oss av våra kunskaper, och söka kunskap tillsammans på ett förutsättningslöst och öppet sätt. Så skapar vi utveckling och förändring.
AA
Tack för ett viktigt inlägg. Det känns hoppfullt att ni bryr er. Svenska kyrkan har ett STORT ansvar vad gäller hållbarhet och omsorg . Ett ansvar som inte alltid tas.
Aa
Tack för ert engagemang!
Stine
Varför har Svenska kyrkan anställda klimatstrateger? Vad är deras arbetsuppgifter?
Anders Jörle
Inte konstigt att vi inte har pengar till vår verksamhet när vi ska avlöna politruker i kyrkoförvaltningen. I min församlingen försvinner en fjärdedel av kyrkoavgiften till en omåttlig/omättlig byråkrati av biståndsarbetare, klimatstrateger och andra uppdrag som rimligen inte tillhör kyrkan huvuduppgifter.