Vilken trosgemenskap ingår vi i?

I samband med kyrkomötet 2022 hänvisade Svenska kyrkans biskopar till sitt ansvar att säkerställa att de som vigs till präst i Svenska kyrkan är lämpliga kandidater.

Biskopsmötet säger också att samtliga biskopar står bakom och strävar emot målsättningen att alla präster med glädje och av fri vilja ska viga alla par.

Sedan debatten i kyrkomötet har flera saker hänt och det är skälet till vårt inlägg. Några biskopar har uttalat att de redan nu inte viger den prästkandidat som inte säger sig vilja viga samkönade par, andra har hänvisat till biskopsmötets gemensamma målsättning. Biskoparna hänvisar ofta till samtal som metoden framåt, något som tillbakavisas av deltagare vid den prästdag som OAS-rörelsen anordnade om ämnet. Samtal är okej, men det kommer inte ändra något, hävdar de. Då blir vår fråga, hur går biskoparna vidare? Ett svar vi fått till vår glädje är att biskopsmötet har föreslagit kyrkostyrelsen att utreda om viljan att viga samkönade par får vara en fråga vid anställning av präst.

Svenska kyrkan har en vigselordning. Vi är överens om att präster har vigselrätt, inte vigselplikt. Det vi inte verkar vara överens om är vem vi bör ha omsorg för i den här frågan. Är det den enskilde prästen, som anser att det går emot dennes tro att viga par av samma kön? Eller är det personerna som söker sig till kyrkan för att få sin kärlek bekräftad av Gud? Det finns ett tydligt diakonalt perspektiv i omsorgen av den enskilda medlemmen som begär vigsel, att man som hbtqi-person ska vara trygg i sin församling. Att man ska kunna känna sig fullt ut välkommen och att man inte ska riskera att känna sig ifrågasatt eller till exempel bli stämplad som syndig på grund av sin sexuella läggning.

Idén om Guds kärlek är central för kristen tro, både på individnivå, alltså du och jag, och på gruppnivå, alltså kyrkan och Kristi kropp. Jesu Kristi gärning handlar om befrielse från förtryck och sådant som begränsar människors relation till Gud, sina medmänniskor och sig själv. Jesus Kristus som befriare av alla människor är inte bara en god idé utan handlar om att vi i Jesu efterföljd ska verka för gudsrikets utbredande, att Guds kärlek förkunnas och förmeras. Vi bör verka för detta både principiellt och i handling. Liturgi är Jesu Kristi handlande genom sin kropp, kyrkan, och i gudstjänst agerar vi som gemenskap och vill vara Kristi kropp.

Äktenskap och familj är en grundläggande gemenskapsform i samhället. Genom vigseln lovar man ömsesidig trohet och kärlek. I övergången i vigseln vill kyrkan med Jesus Kristus som förebild visa makarna på den inbördes gemenskapen och det ömsesidiga tjänandets väg, men också på vars och ens behov av gudsgemenskap. I vigselgudstjänsten sammanfogas makarna till ett och vi ber genom förbön och välsignelse om Guds närvaro och stöd i äktenskapet. Guds kärlek förverkligas i äktenskapet. Barn till homosexuella föräldrar kan tas emot och fostras i äktenskapet som utgör en stabil ordning för samlevnad och tillitsfulla relationer.  

Vigseln som uttryck för Guds kärlek omsatt i människors kärlek hör ihop med gudsrikets utbredande. Frågan är om inte vägran att viga samkönade par innebär en form av exklusion som motverkar gudsriket och Guds kärlek. Vi behöver en teologi som är kontextuell utan exklusion. Frågan är om Gud vill att vi gör skillnad på relationer. Vår förståelse av vigseln är att vi som kyrka möter människors andliga behov och skapar tillitsfulla relationer. Vigselgudstjänsten bör helst, som andra  gudstjänster, fungera fördjupande och förändrande av relationer. Guds kraft, nåd, vilja och kärlek kommer till uttryck när människor vigs. Frågan är hur man som enskild präst kan motsätta sig detta för samkönade par.

Svenska kyrkan rymmer mer än en syn på samkönad kärlek då kyrkan består av en mångfald av människor. Men kyrkans tro och lära är en. I Svenska kyrkans gudstjänstbok finns EN ordning för vigsel oavsett om de som gifter sig är av olika eller samma kön. Det är ett uttryck för Svenska kyrkans tro och lära, menar tre av biskoparna i en debattartikel i Expressen. Inte sällan får en höra i debatten att “vi är ingen åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap”, samtidigt som de präster som väljer att inte viga samkönade par hävdar att det inte handlar om åsikter eller bristande människosyn utan hänvisar just till konsekvenserna av sin tro. Vilken är då den trosgemenskap vi ingår i?

Marjut Ervasti, ledamot i kyrkostyrelsen, ViSK

Johannes Fransson, ersättare i kyrkostyrelsen, S

Lisa Lottadotter Gerenmark, ersättare i kyrkostyrelsen, ÖKA