Hittills har Albin ett 40-tal inspelade klanger från kyrkor runt om i Härnösands, Västerås och Uppsala stift. Det är frukten av ett ivrigt samlande sedan tre år tillbaka.
– Jag tycker om ljudet från kyrkklockorna. Jag har svårt att förklara varför. Men det låter så fint.
En söndag då och då brukar Albin och mamma Helena Goude ta en tur med bilen till någon kyrka i stiften. Albin köper vykort från kyrkan och plockar med sig eventuella broschyrer med information. Han spelar in klockornas klang utifrån kyrkbacken, det blir bäst ljud på inspelningen då.
– Men jag frågar alltid om jag får hjälpa till att ringa i klockorna. Får jag det så spelar mamma in ljudet.
När klockorna har ringt brukar Albin och Helena vara med på gudstjänsten. Ibland har Albin fått ringa i klockorna för de döda också.
– Jag tycker det är mysigt att vara med på gudstjänsten, säger Albin. Och jag tycker att kyrkorna är vackra inuti.
När Albin kommer hem spelar han upp ljudet från klockorna och så leker han gudstjänst. Hans mormor har hjälpt honom att tillverka en kollekthåv och några kartonger med en filt över får agera altare. Han har en keyboard som han lär sig att spela orgel på.
Vill du bli präst när du blir stor?
– Nej, säger Albin bestämt. Jag vill bli kyrkvaktmästare.
Förutom att ringa i klockorna i kyrkan så har Albin fått hjälpa till att hänga upp siffrorna till söndagens psalmval. Han tycker att kyrkvaktmästaren verkar ha många roliga uppgifter i sitt jobb.
Under åren som samlare av klockklanger så har Albin inte skaffat sig någon favorit.
– Men jag tycker mest om de klockor där kläppen rör sig fram och tillbaka.
För några veckor sedan fyllde Albin tio år. Och i födelsedagspresent från sin morbror som är duktig att snickra, fick han ett löfte om en egen klockstapel. Den ser han fram emot.
