De gröna volontärerna fick ett eget växthus

I förgrunden arbetar volontären Gunnel Palm. I bakgrunden ses diakon Susan Bergkvist som säger: ”Den hållbara tanken genomsyrar Nacka församlings hela verksamhet.” Foto: Lars Rindeskog
Foto: Lars Rindeskog
Foto: Lars Rindeskog

Snart firar växthuset vid Nacka kyrka ett år. De gröna volontärerna tar hand om utomhusmiljön utanför Gula villan där präster, diakoner och pedagoger håller till. Bygget av växthuset var en milstolpe för gruppen.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

Få tillgång till allt på sajten!

Första månaden 9 kr (ord pris 125 kr) Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp
I förgrunden arbetar volontären Gunnel Palm. I bakgrunden ses diakon Susan Bergkvist som säger: ”Den hållbara tanken genomsyrar Nacka församlings hela verksamhet.” Foto: Lars Rindeskog
Foto: Lars Rindeskog
Foto: Lars Rindeskog

Tomater, potatis, gurka, örter, spenat, meloner, mangold, squash, fikonträd, blommor. Det prunkar i krukor, rabatter och pallkragar. I våras beslutades gemensamt vad som skulle planteras och under hela sommaren har det vattnats, rensats och frodats. Nu är det skördetid.

I stället för att använda råvarorna i kaféet, som brukar hålla öppet, har örtagård och växthus levererat grönsakerna till tisdagarnas Öppen kyrka som serverar smörgåsar. Coronapandemin påverkar varje del i församlingarnas verksamhet.

Altarblommorna som odlas är ett nytt grepp för säsongen. Och allt sker intill Nacka kyrkas gamla prästbostad Gula villan där de som arbetar i församlingsverksamheten har sina arbetsrum. Här finns även samtalsrum.

– Det gäller att hålla intresset uppe även under den icke odlingsbara tiden och det tycker jag att vi gör, med att binda kransar till allhelgonahelgen och jul- och påskarrangemang, säger diakon Susan Bergkvist som ansvarar för församlingens växthus och örtagård tillsammas med kommunikatören Nadia Mitrovski, även hon med gröna fingrar och en ordentlig diakonal ådra, som Susan Bergkvist formulerar det.

Tina Gustafsson pysslar med hängpelargonen i växthuset. Foto: Lars Rindeskog

De gröna volontärernas kärntrupp består av 15 personer och ytterligare 30 kommer och går. Omtanken om varandra i gruppen är stor, säger Susan Bergkvist och pekar ut den vilda löktraven som ”blir en urgod pesto”. Visst är det hon som är ledare för verksamheten, men hon är samtidigt en i gruppen som gör lika mycket praktiskt som de andra. I det goda ledarskapet ingår att vara en förebild.

– Under denna onormala märkliga tid, blir arbetet i trädgården normalt, vi lämnar sorger och oro för en stund och vattnar, planterar och planterar om och ser det gro och växa.

Susan Bergkvist kom till Nacka församling härom året från Lidingö församling. Redan där var odling en viktig del av hennes arbete. ”Tre halvruttna pallkragar med vitlök i” har vuxit till örtagård och växthus, berättar hon. Det stora klivet togs när länsstyrelsen sa ja till att församlingen fick bygga växthuset.

Närmare 35 000 kronor kostade själva växthuset i underhållsfritt material på 14 kvadratmeter inklusive fönster i taket som öppnar sig själva, dubbeldörrar för tillgängligheten och extrahyllor. Monteringen kostade ytterligare 24 000 kronor inklusive moms. Att smala bänkar och bord får plats, gör att säsongen för verksamheten förlängts.

Förra våren deltog Nacka församling i en tävling som Stockholms stift anordnade till förmån för Globala målen. Första pris var bland annat en aktivitet med biskop Eva Brunne. När Nacka sedan vann kom biskopen och välsignade det nya växthuset.

– Jag är av den åsikten att man inte kan driva egna saker i en församling bara för att man själv tycker något är kul, säger Susan Bergkvist. Det måste vara ett profesionellt anslag i helheten. När något passar in och behövs är det däremot en poäng att den som är ansvarig kan något, att det funkar och att efterfrågan finns där. Då är det förstås ett plus att man som ledare tycker att det hela är lustfullt.

Foto: Lars Rindeskog