De ger nyckeln – så att alla kan komma in

Erik Gyll är församlingsherde i Härlanda i Göteborg. Frida Ohlsson Sandahl är sociolog och föreläser om hbtq-frågor över hela landet, med Jönköping som hemmabas.

– Om man tror att allt är färdigt och bra – då har man inte lyssnat ordentligt, eller inte velat lyssna, säger Frida Ohlsson Sandahl.

Arbetet med att inkludera i församlingen måste börja hos den enskilda, anser de.

Var och en måste börja hos sig själv, säger hon.

– Om du inte har stött på hbtq-personer säger det mer om dig som person än om din omgivning. Då sänder du antagligen ut negativa signaler, så att människor inte vågar berätta, säger Frida.

Hur ser ni på dem som inte kan acceptera en hbtq-läggning hos andra?

– Var och en behöver fundera: vad innebär min tolkning av vad kristen tro innebär för andra? Leder den till fördömande eller befrielse, frågar Frida.

– Och varför är den åsikten, den tolkningen så oerhört viktig, inflikar Erik.

– Hur kan någon annans identitet och kärlek provocera så – själv kan jag inte förstå det, säger Frida. Den personens identitet påverkar ju inte mig och min identitet.

Erik påpekar att hbtq-personer är överrepresenterade bland unga som begår självmord.

– Omgivningens attityd får konsekvenser, men om man av omsorg om mig säger att jag inte ska få vara som jag är – det är inte snällhet, det är naivitet, säger han.

– Snällhet behöver jag inte – jag vill ha respekt, understryker Frida.

Hbtq-frågor är inte något stickspår i kristendomen, påpekar Erik. Han hänvisar till ett yttrande av kollegan Katarina Hedqvist på Växjö stift som är medskapare av Regnbågsnyckeln: hbtq-frågor är inte en bifråga, utan är evangeliets mittfåra. Det är inte att prata om annat än evangeliet – det är evangeliet.

Nu när kyrkan går främst i Pridetåget, var står striden då? Kanske i den vardagliga kampen, säger Erik.

– Vi har kvar att förstå att i våra församlingar finns människor med transerfarenhet, bisexuella och som lever i polyrelationer – det är vi alla som är kyrkan, säger Frida. Vi behöver prata mycket mer om sex, relationer, könsmaktsordning, samlevnadsformer.

Det är framför allt till vardags de mänskliga rättigheterna måste försvaras, framhåller de. Och de breddar till fler grupper som går utanför den manliga, heterovita normen: kvinnor, barn, personer med funktionsnedsättning, invandrare, icke-vita:

– Vilka ord använder vi? Talar vi om Gud som han, vilka konsekvenser får det? Talar vi om flickor och pojkar, eller om barn? Vilka förstår språket i gudstjänst-
agendan? Vem har skrivit psalmen eller körverket? Normkritiskt tänkande handlar om att sänka trösklarna, säger Frida.

– Kyrkan är alltid normkritisk, även Jesus vände på perspektivet, säger Erik. Vår grunduppgift som kyrka är att vara inkluderande i förkunnelsen, annars är det inte evangeliet.

Normkritiskt tänkande kan liknas vid en spegel där vi ser oss själva.

– Man får syn på sin egen position, som privilegierad, med makt. Därför är det jättejobbigt, säger Frida.

I många församlingar har anställda och förtroendevalda träffat Erik Gyll och Frida Ohlsson Sandahl för att tala om hbtq-frågor. Det blir ibland starka reaktioner.

– Men vi kommer inte till församlingen och säger ”ni gör fel, ni tänker fel”. Vi lyckas hålla människor kvar i rummet, säger Erik.

– Allas röster ska få höras, allt måste upp på bordet, säger Frida.

– Men de som vi pratar om, förutsätter vi också finns i rummet, säger Erik. Vi pratar inte om ”de andra”, som ett fenomen. Det gör att det blir en respekt för varandra.

Erik och Frida får utmärkelsen Årets förnyare för verktyget Regnbågsnyckeln och boken ”Så att jag kan komma in”. Syftet är att hjälpa församlingar till ett förhållningssätt som inkluderar hbtq-personer.

För trots mycket tal om hbtq-frågor har ett sådant material saknats från nationell nivå – till stor frustration, säger Erik. 

– Inget hände, men materialet behövdes – då kände vi ”då får vi väl ta tag i det själva”, säger Erik.

Med stöd från Katarina Hedqvist på Växjö stift arbetades materialet fram av Sensus  och Ekho, Ekumeniska grupperna för kristna hptq-personer. Det användes av några pilotförsamlingar i stiftet och har senare lanserats nationellt i Svenska kyrkan.

Det är en styrka att Regnbågsnyckeln kom till utifrån ett behov i stiften och att en församling genomgår processen först när den själv fattat beslut om att den vill, säger Erik och Frida.

Regnbågsnyckelns olika steg tar cirka ett halvår, från en kort introduktionsutbildning via studiecirklar och fördjupningar till att församlingen formulerar en mångfaldsvision. 

Frida och Erik har utbildat cirka femtio processledare som ska delta i arbetet i församlingarna. Många församlingar står i startgroparna men ännu har bara tre församlingar tagit emot själva Regnbågsnyckeln.

Syftet med Regnbågsnyckeln är att församlingen ska vara en tydlig och aktivt inkluderande miljö – för alla.

– Man ska känna sig trygg och välkommen, kyrkan ska vara en sådan miljö, säger Frida.

– Det handlar om oss alla, också om mig: hur jag vill vara. Den viktigaste processen pågår i oss själva. I församlingen kan det handla om små saker, som att ha en regnbågsflagga i receptionen. Det kan vara hela anledningen till att någon vågar gå in, säger hon.